Alla skyller på Abeba – ingen vill ta ansvar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-08-15 | Publicerad 2016-03-03

Löparstjärnans karriär är slut – medan agenter, tränare och förbund går vidare som om inget hänt

DEBATT. Sveriges största medaljhopp i OS i Rio, Abeba Aregawi, har åkt fast för dopning. Svensk friidrott har precis drabbats av sitt fjärde dopningsfall på kort tid, och chocken är stor, för vi sysslar ju inte med dopning i Sverige. Hur kan det då komma sig att friidrotten nu inte bara skandaliseras internationellt utan också i vårt oskuldsfulla land?

Vad gäller Abeba Aregawi är det en rad saker som har fallerat. Förutom att ett tungt ansvar vilar på Abeba själv, vilket många ledande idrottspersoner är noga med att påtala i dag, så måste en stor del av skuldbördan läggas på Hammarby friidrott, svenska friidrottsförbundet (SFIF) och svenska olympiska kommittén (SOK). Samtliga parter var djupt involverade i Abebas ärende under sommaren 2012.

Både innan och efter OS i London fick Hammarby, SFIF och SOK tydliga signaler om att det var något som inte stod rätt till. Abebas agent Jos Hermens bekräftade till exempel i juli 2012 för Hammarbys ordförande att Abebas äktenskap med hennes svenska man var ett skenäktenskap.

Och redan här borde man givetvis ha dragit öronen åt sig.

Abebas exceptionella resultatutveckling under 2011-2012 borde också ha lett till en viss försiktighet. I alla fall hos de som har kunskap inom konditionsidrott vilket givetvis både SFIF och SOK har.

Men såväl Hammarby som SFIF och SOK valde att ignorera alla varningssignaler som framfördes både från personer utifrån och från personer som arbetade nära Abeba.

Man körde vidare.

Ingen ville riskera att missa möjligheten att knyta världens snabbaste löpare till föreningen och Sverige.

Att man var tvungen att bortse från grundläggande idrottsliga värderingar och regelverk och att inte ta hänsyn till uppenbara risker var helt enkelt ett pris som man tyckte var värt att betala.

Nu har bomben briserat och för Abebas del så är det här självklart en stor tragedi.

För både svensk och internationell friidrott är det här ännu en smäll i raden av många andra. Skulle b-provet också vara positivt så är Abebas karriär slut och de ekonomiska konsekvenserna kommer att bli omfattande för hennes del.

Hon måste ta sitt straff – men hur går svensk friidrott vidare efter det här?

Till att börja med så bör man sluta tävla om vem som kan straffa Abeba hårdast. Hammarby har redan slängt ut henne från föreningen och SOK verkar gå samma väg. Detta trots att inte b-provet är analyserat ännu. Det viktigaste är uppenbarligen att rädda sitt eget skinn.

Om Abeba är skyldig så blir hon tvungen att ta sitt straff, med all rätt.

Men de som solade sig i glansen när medaljerna ramlade in borde också ta ett medmänskligt ansvar i dag, när allt har kraschat.

Abeba har aldrig varit ensam eller varit den som själv drivit historien framåt. Tvärt om har hon varit ivrigt påhejad av Hammarby, SFIF, SOK och andra.

Hon ordnade inte sitt medborgarskap själv, hon gjorde inte sin skatteplanering själv och hon har inte själv införskaffat och använt det dopningspreparat som hon nu testats positivt för.

Abebas yrkeskarriär som löpare är med största sannolikhet slut och priset hon kommer få betala är enormt. Samtidigt som agenter, tränare, förbund och förening kan gå vidare i morgon utan några som helst konsekvenser eller rättsliga efterspel.

Precis som för Abebas del så är det fullt rimligt att samtliga inblandade parter får ta konsekvenserna av det som skett i form av dryga böter och sanktioner.

Det är dags att alla tar sitt ansvar, och i stället för att snacka börjar jobba för en ren och hållbar och sund idrott.

Per Synnerman

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.