Alliansfriheten har inte alls tjänat Sverige väl
Kristdemokraterna: I Nato visar vi äntligen var vi hör hemma
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-03-07
DEBATT. Sveriges inträde i Nato är nu äntligen ett faktum. I och med detta avslutas en 200 år lång svensk period av alliansfrihet. Få, om några, enskilda säkerhetspolitiska beslut har betytt så mycket för att stärka svensk säkerhet i ett slag.
När vi nu tittar i backspegeln och summerar Sveriges försvarsinriktning kan vi dra slutsatsen: Alliansfriheten har inte tjänat oss väl. I den säkerhetspolitiska rapporten som försvarsberedningen publicerade 2022 var Kristdemokraterna ett av de två partier i Sveriges riksdag som kom till den slutsatsen.
Den militära alliansfriheten har sedan länge passerat sitt bäst-före-datum. Allianslösheten har under lång tid begränsat vår militära förmåga och försatt Sverige och våra grannländer i en utsatt position.
Sverige bidrog till att skapa ett säkerhetspolitiskt vakuum i östersjöområdet. Därför fattade Kristdemokraterna 2015 beslutet att ställa sig bakom ett svenskt Natomedlemskap.
Det finns många historiska exempel som visar att alliansfrihet inte avskräcker motståndare med imperialistiska ambitioner. Detta blev tydligt under andra världskriget när de nordiska länderna gjorde sitt yttersta för att inte bli indragna. Ändå attackerades Finland av Sovjetunionen, och Norge och Danmark ockuperades av Tyskland.
Belgiens neutralitet respekterades inte av tyskarna i något av världskrigen.
I dag är Georgien och Ukraina en del av samma mönster.
För ett mindre land som Sverige, beläget så nära en aggressiv stormakt, är detta en avgörande lärdom. I 200 år har Sverige riskerat att stå ensamt vid ett ryskt angrepp.
”Ensam är inte stark” är en paroll som de flesta ställer upp på. Trots detta har Sverige under allt för lång tid varit just detta. Ensamt.
I över 200 år har Sverige haft fred, är inte det ett kvitto på att alliansfriheten har tjänat oss väl?
Nej. Sanningen är att vi alltid har behövt anpassa oss efter säkerhetspolitiska realiteter. Under andra världskriget sålde Sverige järnmalm till Tyskland, som tilläts transportera trupper genom vårt land.
När krigslyckan vände skiftade våra samarbeten snabbt. Under kalla kriget upprättades ett hemligt försvarssamarbete med USA. Den officiella svenska linjen om att inte välja sida har således varit betydlig mer tänjbar i praktiken än vad många har velat erkänna.
Svåra balansgångar mellan olika stormaktsintressen, och eftergifter till desamma, kan förklara varför Sverige har klarat sig utanför krig i över 200 år. Inte alliansfriheten.
Likaså har avsaknaden av denna insikt bland de partier som tidigare motverkat ett svenskt Natomedlemskap varit själva grundorsaken till den utdragna medlemskapsprocessen.
Vi borde naturligtvis ha ansökt om medlemskap tidigare.
Den osäkra tid som vi lever i kräver beslutsfattare med förmåga att förutse hot och förbereda oss för detsamma.
Vid sidan av Natomedlemskapet genomför regeringen nu en av de största satsningarna på försvaret i vårt lands historia. 2024 tillförs 27 miljarder till försvaret, vilket innebär att Sverige redan i år når Natos tvåprocentsmål.
I försvarsberedningens förhandlingar vill Kristdemokraterna gå ännu längre och möjliggöra en ytterligare utbyggnad av krigsorganisationen, utöver det som redan är beslutat. Alla tre försvarsgrenar behöver stärkas och fullt ut kunna delta i Natos operationer i närområdet.
Med ett starkt och utbyggt försvar uppfyller Sverige sina förpliktelser som en trovärdig Natomedlem.
Genom Natomedlemskapet överger Sverige den osäkra hållningen om alliansfrihet till förmån för ett öppet erkännande om var vi hör hemma – tillsammans med de fria demokratierna i väst.
Mikael Oscarsson, försvarspolitisk talesperson (KD)
Magnus Berntsson, utrikespolitisk talesperson (KD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.