Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Morotskaka – det enda vi har om det blir krig

Debattörerna: Sverige är självförsörjande på mjöl, morötter och socker – och inget annat

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-05-22

DEBATT. Mjöl, morötter och socker.

Det är Sverige självförsörjande på. Inget mer. Det är den dieten vi svenskar får leva på vid en eventuell kris, till exempel om landets gränser skulle stängas.

Tanken slog oss när vi i går läste broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, har gett ut.

Varje medborgare förväntas ta ansvar för sin mat, men den stora frågan är var den ska komma ifrån när det gäller?

Den bistra sanningen är att vårt land inte längre har mat till alla sina invånare. Vi märker inte bristen så här i fredstid, men skulle bli smärtsamt medvetna vid en kris, skriver debattörerna. Bilden är ett montage.

Den bistra sanningen är att vårt land inte längre har mat till alla sina invånare. Vi märker inte bristen så här i fredstid, men skulle bli smärtsamt medvetna vid en kris.

I dag har Sverige bara en livsmedelsförsörjning på 50 procent, sett till värdet av all den mat vi 10,1 miljoner svenskar äter. På 1980-talet var siffran 75 procent, enligt LRF:s beräkningar på underlag från Statistiska centralbyrån och Jordbruksverket.

Ni kanske tycker att vi låter neggiga, men så är det inte. Tvärtom.

Vi unga jordbrukare vill ta rollen som vuxna i rummet och våga diskutera frågan redan nu. För vi kan förändra situationen. Sverige kan höja sin matproduktion från 50 till 80 procent, den nivå som exempelvis Finland har. För om vi har en hög försörjning i fredstid borgar det för hög försörjning vid dess motsats.

Vi har det som behövs: mark, vatten, djur och skog, tillgång till den senaste tekniken – och kunskap att bruka resurserna på ett hållbart och klimatsmart sätt.

Till exempel finns det 600 000 hektar outnyttjad mark i Sverige som kan användas till odling och betesdjur. Ja, potentialen är nästan hisnande. Från nordligaste Norrbotten till sydligaste Skåne kan vi öka produktionen av allt från potatis, bär, grönsaker och frukt till kött, mjölk och ägg. Bara för att nämna några exempel.

Vi är många unga som ser en framtid i det gröna näringslivet. En gemensam nämnare är att vi har ett yrke där vi gör skillnad för djur, natur, klimat och människor från morgon till kväll. En annan är att vi tycker att matproduktionen behöver öka för att möta det nya säkerhetspolitiska läget.

I dag är bara drygt 40 procent av osten, drygt 50 procent av nötköttet och en mindre del av grönsakerna och frukten producerade i Sverige, enligt Jordbruksverket och SCB. Visst kan vi bättre?

Så, visionen om att hela landets befolkning – även de som inte äger en gård eller är kompis med en bonde – kan garanteras tre mål mat om dagen, även vid en krissituation, är möjlig att genomföra.

Dessutom skapar en livsmedelsförsörjning om 80 procent flera positiva bieffekter, som 30 000 nya jobb och minskade klimatutsläpp med minst sju procent, enligt uträkningar gjorda av Lantbrukarnas riksförbund, LRF, baserade på siffror från italienska studien Agriculture, ecosystems & environment. För att inte tala om den biologiska mångfalden och de öppna betesmarkerna som är beroende av fler betande mular.

Men, för att vi ska kunna leverera till det svenska folket behöver vi känna att landets politiker gör verkstad av Sveriges livsmedelsstrategi som säger att matproduktionen i vårt land ska öka. Nu.

Några av de viktigaste sakerna för de styrande att fixa – är:

  • Att myndigheterna förstår oss jordbrukare och den vardag vi lever och inte krånglar till det i onödan.
  • Att det blir lättare att driva företag i det gröna näringslivet, exempelvis genom att göra det lättare att anställa.

Även den enskilda konsumenten kan bidra till en höjd livsmedelsförsörjning genom att välja svenskproducerad mat.

Vi kan göra det. Tillsammans. Så vad väntar vi på? Äta morotskaka dag ut och dag in kan bli rätt tjatigt.


Emilia Astrenius Widerström, Moholm, anställd på mjölkgård och ordförande LRF Ungdomen riks
Erik Johansson, Älvsbyn, mjölkbonde och ledamot LRF Ungdomen riks
Karin Skoog, Lövestad, lantbrukssäljare och ordförande LRF Ungdomen Skåne


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.