Nu försvinner ett effektivt instrument

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-12

Göteborgs universitet: Alternativet är lottning – och ger inga positiva effekter

I och med att kön som skiljekriterium vid lika meritvärde tas bort försvinner högskolans mest effektiva instrument för att uppnå en jämn könsfördelning inom högre utbildning; det alternativ som återstår är, som regeringen konstaterar, långsiktig och hållbar opinionsbildning.

Det är viktigt att understryka att kön som skiljekriterium vid lika meritvärde, det vill säga när två eller flera sökande till en utbildning har samma betyg eller resultat på högskoleprovet, innebär att man låter den sökandes kön göra skillnaden. Det innebär inte vad som ofta framställs som kvotering, det vill säga att man låter kvinnor gå före män eller tvärtom.

Frågan har återkommit under flera år i samband med antagningen till studier vid högskolan och under de senaste två åren som konsekvens av den kampanj som drivits av Centrum för rättvisa, vilket bland annat resulterat i uppmärksammade domar i Uppsala tingsrätt och Svea hovrätt. Såväl tingsrätt som hovrätt har konstaterat att en viss positiv särbehandling vid lika meriter kan vara tillåten om syftet med särbehandlingen är att främja jämställdheten mellan kvinnor och män; det står heller inte i strid med EG-rätten, som i princip säger samma sak. Vad man vid den rättsliga prövningen funnit är att tillämpningen av kön som skiljekriterium vid lika meritvärde inte stått i proportion till de effekter som åtgärden får för jämställdheten i utbildningen eller på arbetsmarknaden – effekten blir för liten för helheten, men desto större för den som blir bortvald.

Det kan också konstateras att tillämpningen med kön som skiljekriterium vid lika meritvärde har ett tämligen starkt stöd inom högskolan och har använts till ett tämligen stort antal utbildningar. Syftet med tillämpningen, det vill säga att förbättra den studiesociala miljön och förbättra könsfördelningen på arbetsmarknaden, har ansetts väga tyngre än just det faktum att vissa sökande eventuellt inte kommit in. Det måste understrykas att till de utbildningar där effekterna av tillämpningen fokuserats i media – bland annat läkarutbildning och veterinärutbildning – finns många sökande med samma betyg eller resultat på högskoleprovet och där alltså långt ifrån alla sökande ändå skulle komma in. Alternativet, det att skilja mellan de sökande med lottning, upplevs av berörda som ett sämre alternativ och utan de trots allt positiva effekter som finns med jämn könsfördelning på den aktuella utbildningen.

Mats Edvardsson