Sluta hacka på nya betygssystemet
Debattören: Att gå tillbaka till de gamla betygen är ingen självklar lösning
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2018-05-16 | Publicerad 2018-05-09
DEBATT. Nyligen annonserade regeringen starten för den sedan länge aviserade utredningen av betygssystemet på gymnasiet. Regeringen har tydligt deklarerat att man önskar frångå dagens kursbetyg till förmån för ämnesbetyg. Enkelt sammanfattat innebär det en förändring från att elever får betyg efter enskilda kurser till att de får betyg när de avslutat studierna i ett ämne. I svenska får till exempel många elever tre betyg, ett efter varje år och kurs. I ett nytt system får de alltså bara ett, i slutet av årskurs 3.
Dagens betygssystem är en tacksam slagpåse. Det beskylls för att vara hårt, orättvist och negativt för kunskapsutveckling. Det finns med andra ord politiska poänger att hämta genom att ge sig på det. Ofta framhålls ämnesbetyg som en lösning. Men är det verkligen det?
Ja det ska ju utredningen ta reda på. Men som vi vet tillsätts politiska utredningar ofta för att leverera ett önskat resultat, och det finns som sagt en uttalad politisk ambition att införa ämnesbetyg. Det är därför av yttersta vikt att säkerställa att utredningen görs utan hänsyn till politisk vilja. Visst finns det problem med dagens kursbetyg, men det är faktiskt inte alls säkert att ämnesbetyg är bättre.
Ämnesbetyg sägs gynna kunskapsutveckling. Det är vad man kan i slutet av sina studier som ska spela roll. Det är sant. En elev kanske presterar dåligt i första kursen i svenska men bättre senare. Därför lyfts detta argument ofta fram.
Men vad man glömmer är att det är minst lika många elever som presterar sämre mot slutet av sin gymnasietid. De blir skoltrötta, kära eller något annat som gör att de presterar sämre. Eller så klarar de helt enkelt inte av de med åren ökande kunskapskraven. För dessa elever blir ämnesbetyg negativt.
Ämnesbetygs sägs minska stress. Eleverna blir stressade av att de får betyg efter varje kurs. Det är sant. Men frågan är vad som händer för de elever som lyckas sämre och sämre i ett ämnesbetygssystem när slutbetyget närmar sig.
I ett kursbetygsystem har ju dessa elever en del betyg säkrade sedan tidigare, men nu hänger i stället allt på slutbetyget.
I svenska blir det som sagt ett betyg i stället för tre. För de elever vars kunskapsutveckling sjunker är risken att stressen ökar, vilket i sig är negativt för kunskapsinhämtning.
I dagens kurssystem har eleverna stor valfrihet att välja kurser efter intresse. Sådan valfrihet är svår att förena med ämnesbetyg.
Tänk att en elev läser ett år i låt säga historia och får högsta betyget. Varför skulle denna elev välja att läsa ytterligare ett år historia om det finns risk att det höga betyget kan sänkas när ett sammanfattande ämnesbetyg sätts?
Risken blir att ämnesbetyg motverkar kunskapsfördjupning. Alternativet är att ta bort valfriheten. Men vill vi det?
Ett ämnesbetygssystem innebär alltså att betyg sätts först när eleven är klar med studierna i ett ämne, som läses över flera terminer. Med dagens lärarbrist i åtanke finns det stor risk att eleven inte har samma lärare under alla år.
Detta innebär risker för såväl elever som lärare: för elever att betygen inte blir rättssäkra, för lärare ökade krav på dokumentation för att gardera för lärarbyten.
Jag välkomnar utredningen. Men utredaren har ett svårt jobb framför sig. Det är nämligen långt ifrån självklart att ämnesbetyg faktiskt blir den stora förbättring som så många hoppas på. Det är därför viktigt att utredningen belyser frågan ur alla perspektiv utan att påverkas av politisk vilja.
Daniel Sandin, gymnasielärare och författare
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.