Feta behöver hjälp – inte förnedras i tv
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-04-22 | Publicerad 2016-04-15
Debattören: Att lämna ut sig själv på bästa sändningstid är inte lösningen för en person med fetma
DEBATT. Sätt en massa desperata människor som måste gå ner i vikt i ett slott. Gärna med några tragiska livsöden i bagaget, misslyckade bantningsförsök och isolera dem från familjer.
Se till att bli riktigt säker på att skapa rivalitet mellan deltagarna genom lag och utslagstävlingar.
Testa deras självdisciplin till max, mixtra runt bland lagen och berätta mer än gärna om deltagarnas diverse privata psykiska och fysiska hälsoproblem.
Just det – sätt en riktigt fet pengapott i slutet som bara ett lag kan vinna – det gör säkert att deltagarna utvecklar en riktigt konstruktiv och ömsesidig respekt till varandra.
Biggest Loser får publicitet och hovar in pengar genom att förnedra de som inte verkar bry sig om de normer kring kroppen som råder i samhället. Det verkar finnas många människor som gillar att grotta ned sig i program där vi förlöjligar de som inte följer det som förväntas av en.
Att vara vältränad eller smal har blivit en symbol för god karaktär. Vi sätter skulden i de allvarliga problem som den fete drabbas till denne och utesluter därmed de psykosociala faktorer som dragit ner personen i matmissbruket.
Detta synsätt stigmatiserar den stora grupp som lider av fetman och gör att vi skrämmer bort dem från gymmet och badhuset.
Av någon anledning är det okej att låta feta människor underhålla oss på kvällarna. Vi skulle aldrig ha program som där cancersjuka tävlade om bli av med sina metastaser eller ha tävlingar där anorektiker ska äta upp sig själva så fort som möjligt.
Det går att fråga sig varför deltagarna inte har sökt hjälp för sina själsliga och kroppsliga problem i vården. De berättar om mobbing, avlidna föräldrar och krossade idrottsdrömmar. Programmet förhåller sig helt blankt till hur samhället hade kunnat åtgärda deltagarnas resa uppåt utan leder in deltagarna i gymmet och hänvisar dem till närmaste cardioapparat.
Varför ställer sig ingen frågor hur samhället hade stoppat mobbingen, eller gett deltagarna stöd när deras föräldrar dog?
Men vad menar jag? Är det en rättighet att få vara fet? Alla har ansvar över sen egen kropp, men alla har också rätt att se sig själva som människor. Självklart ska samhället ta itu med att förebygga fetma och ta hand om hälsoproblem som dyker upp. Att lämna ut sig själv och sina känslor på bästa sändningstid ska inte vara lösningen för en person med fetma, denne ska kunna få hjälp stöd av samhället.
Det är dags att sluta se fetman som självförvållad och sätta in insatser för personer i riskzonen. Människor där ute behöver hjälp att komma igång och behöver kunna göra detta förutsättningslöst utan fördomar.
För tror ni att den som skäms vill be vården om hjälp, eller blotta sina bilringar på ett gym fyllt med dömande blickar?
Linnéa Kjellström
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.