Mia förlorade 30 liter blod när hon födde
Svävade mellan liv och död efter förlossningen
Uppdaterad 2019-06-24 | Publicerad 2019-06-22
För Mia innebar förlossningen att hon svävade mellan liv och död. Sammanlagt gick det åt 84 påsar blod för att hålla henne i liv.
– De satte in nytt blod men eftersom det inte koagulerade rann det ut igen, säger Mia Ebers.
Mia Ebers, från Åled utanför Halmstad, inledde sommaren 2010 med att vara i slutskedet av sin graviditet.
– Jag hade en väldigt bra graviditet och trivdes med att vara gravid. Men de sista veckorna var ganska jobbiga, jag drabbades av havandeskapsförgiftning i slutet och var svullen av all vätska som samlades, säger hon.
Två veckor innan den beräknade förlossningen var hon på rutinkontroll på sjukhuset, i och med havandeskapsförgiftningen. Då upptäckte man att hennes värden försämrats och man bestämde sig för att sätta igång förlossningen.
– Långsamt kom förlossningen igång och sen gick det väldigt snabbt. Den blev väldigt intensiv och jag hade värkstormar. Kroppen hann inte riktigt med i vad som skedde.
Slutade inte blöda
Till slut fick de ut Mias dotter Ellie genom att använda sugklocka. Strax därefter blev det dramatiskt och Mia svävade mellan liv och död – hon slutade inte blöda.
– Livmodern drog inte ihop sig som den skulle.
Mia skickades in på operation. Hon hade tappat en massa blod.
– De hade inget att sy igen för att stoppa blodet, det sipprade ut överallt. De satte in nytt blod men eftersom de inte koagulerade rann det ut igen.
Läkarna försökte att stoppa blödningen genom att stoppa dukar i hennes buk för att skapa ett tryck. Det fungerade för stunden men så fort de tog bort dukarna började hon blöda.
– För min man och familj var det jobbigt, de skulle glädjas åt vårt barn samtidigt som att jag svävade i livsfara.
Tog bort hennes livmoder
Mia låg nedsövd i en vecka på intensiven innan de skickade henne till Skånes universitetssjukhus i Malmö för att opereras av kärlexperter. Samtidigt möttes hennes anhöriga av olika besked om lägesstatus och de svävade mellan hopp och förtvivlan. Hon fick genomgå sex operationer innan läget stabiliserades - bland annat tog man bort hennes livmoder.
– Först efter tre veckor var det stabilt. Den första veckan så la hela kroppen av, då var det i princip bara hjärtat som fortsatte att fungera.
Sammanlagt förlorade Mia cirka 30 liter blod, det gick åt 84 påsar för att hålla henne i liv.
– Man fyllde på, och så rann det ut, sen fyllde man på och så rann det ut.
Hon minns vissa fragment från händelsen, och den del har hon fått återberättat.
– Min man har berättat att vår dotter låg på mitt bröst en liten stund efter förlossningen – att vi fick kontakt. Men det kommer jag inte ihåg.
Hon har även skarpa minnen från hallucinationerna hon hade när hon låg nedsövd.
– Först trodde jag att de var verkliga. Det blev ärligt talat jobbigt att förstå att det jag upplevt inte stämde, när jag väl vaknade upp.
”Allt har en mening”
I dag har det gått cirka nio år sedan de dramatiska veckorna och Ellie har växt upp till en pigg tjej som mår bra. Mia engagerar sig i blodgivning och sprider sin historia för att uppmana folk om att ge blod.
– För mig blev det väldigt påtagligt att det är livsviktigt att folk ger blod. För varje person som jag får att anmäla sig känner jag ”yes”, säger hon och fortsätter:
– Jag tror att man hanterar trauman olika. För mig var det viktigt att vända det till något positivt, som att arrangera mig i blodgivning, så att jag inte skulle ramla i ett hål av bitterhet.
Mia har aldrig känt någon ilska över att det drabbade henne.
– Jag tänker inte på att jag blivit berövad på en förlossning, amning eller livmoder. Jag ser det endast som att jag är glad över att jag överlevde. För allt gick åt rätt håll sen. Mina njurar repade sig exempelvis, vilket man inte trodde de skulle.
Då hon inte kunde skaffa barn igen har hennes familj blivit ett familjehem för en flicka.
– För mig känns det som att allt har en mening. Jag är tacksam för att det hände för att det har fått mig att se på livet annorlunda, och det har öppnat nya dörrar som inte hade öppnats annars, säger hon och fortsätter:
– Jag har ett fint ärr på magen som påminner mig detta på ett positivt sätt, jag är väldigt stolt över ärret.
Det Mia fick vara med om är jätteovanligt, vilket hon vill poängtera.
– Man behöver inte vara rädd inför en förlossning. Man ska känna trygghet i att vad som än händer så har vi en fantastisk vård i Sverige. Personalen har en enorm kunskap och erfarenhet att ta hand om de komplikationer som kommer. Utan den vården vi har hade jag inte levt idag.
Fakta: Blödning efter förlossning
Alla blöder från slidan efter en förlossning – oavsett om du har fött vaginalt eller via kejsarsnitt. Blodet kommer från såret som uppstår när moderkakan lossnar från livmoderväggen. Blödningen kallas avslag och det är vanligt att blöda i fyra till sex veckor. När du rör på dig kan det komma mer blod. Du kan även få större blödningar efter en förlossning, då behövs behandling. Den större blödningen kan bero på att livmodern inte drar ihop sig som den ska, eller att det finns kvar rester av moderkakan inne i livmodern.
Sök vård om du blöder rikligt eller är orolig.
Källa: 1177 Vårdguiden.