Låt målet bli medlet!
Uppdaterad 2013-01-10 | Publicerad 2013-01-08
Skippa löftet i år. Satsa på ett mål och öka dina chanser att lyckas.
Vad drömmer du om 2013?
Med handen på hjärtat, hur ofta har du hållit ett nyårslöfte? Vi är nog många som får skämmas en smula och svara aldrig. Så också jag, men förra året bröt jag faktiskt trenden. Skillnaden var att jag tänkte annorlunda redan från början.
Efter att ha pluggat till personlig tränare slutade jag helt enkelt att avge löften. Under utbildningen fick jag lära mig att sätta mål. Det var både roligare och lättare. Det blev mer lustfullt och mindre kravfullt, utvecklande i stället för invecklat och framför allt – tillåtande i stället för begränsande.
Löften ger inga verktyg
Men varför är det så? Jag ringde upp Jaana Lindström, certifierad framtidsstrateg och coach samt författare till boken ”Vad vill du – egentligen?” för att reda ut frågetecknen.
– Ett mål är meningsfullt, det inbegriper en plan. Vi lurar oss själva när vi avger ett löfte men inte fattar ett beslut. Det är bara ord vi säger som inte inbegriper några åtaganden eller verktyg för hur vi ska lyckas.
Mina mål förra året var två helt skilda utmaningar.
Att se om min kropp och mitt rastlösa sinne pallade att springa det tre mil långa Lidingöloppet.
Att göra min enformiga vardag roligare genom att en kväll i veckan prioritera att umgås med en vän.
Mål kan alltså se ut hur som helst, men de ska vara en förändring som tillför något – inte hämmar.
– När du ska sätta ditt mål bör du fundera över vad som inte är bra i ditt liv och vad som skulle bli kunna bli annorlunda. Man ska tänka positivt kring sitt mål, se fram emot att uppnå det och visualisera det, säger Jaana Lindström.
Men mål kan vara skrämmande också. Det innebär ju att du ska öppna dörren för något nytt.
– Ordet mål kan vara laddat. Som att man ska bestiga Mount Everest, det känns stort och svårt. Men det ska inte vara komplicerat. Tänk i stället vad ditt första steg kan vara och nästa. Dela upp det i mindre bitar, accelerera långsamt och var snäll mot dig själv.
Jag var ofta skraj under 2012. Inte av att umgås med vännerna så klart, men att ta mig an loppet. Tänk om jag misslyckades?
Samtidigt visste jag att om jag bara sprang enligt schemat så skulle jag ha gjort mitt bästa – och ha goda chanser att lyckas.
– Det är viktigt att jobba aktivt med sin kalender. Se över vad du behöver göra och hur mycket tid du behöver lägga ned. Konkretisera och skriv in det.
Inget klår känslan att bocka av
Jag kan lova att inget klår känslan av att äntligen få bocka av sitt mål. Efter förra året står jag vännerna närmare än någonsin. Och jag har aldrig varit så stolt över min kropp som när den tog mig över den leriga mållinjen på Grönsta gärde. Båda sakerna är ovärderliga på skilda sätt – och sporrar till nya stordåd.
I år är planen att inte ta träningen på så blodigt allvar.
Målet: Att kunna gå på händer så som jag gjorde (och vågade) i yngre dagar.
Redaktionens mål
Daniela Nilsson, redigerare:
”Under hösten har jag hållit mina fingrar borta från godisskålen och mina tänder jublar. Tänker fortsätta med det vinnande konceptet, men inte hålla mig undan helt från godis, utan minska intaget. 2012 hade jag även som mål att träna minst 3 gånger i veckan och anmälde mig till ett lopp på hösten, så att jag inte kunde komma undan. I år ska jag träna som tidigare och anmäla mig till ett springlopp igen.”
Nina Jakobson, redaktör:
”Jag ska klara milen under 50 minuter. Jag får väl anmäla mig till Tjejmilen igen för att ha något konkret att jobba mot. Dessförinnan ska jag se till att fortsätta med löpningen hela vintern för att sedan trappa upp under sommaren.”
Ann-Sofi Löfgren, AD:
”Under 2013 ska jag försöka sluta stressa upp mig för småsaker och ta stressen när den verkligen är befogad. Målet är att bli mer fokuserad och att aldrig kolla jobbmejlen när barnen är med.
Jag vill också träffa vänner oftare och kanske äta middag tillsammans minst en gång i månaden.”
Catharina Cavalli, webbredaktör:
”Jag har fått en plötslig lust att lära mig ett instrument – cello. Eller… det räcker faktiskt med en lektion. Bara jag har fått pröva att spela, känna efter om jag gillar det. Hur? Leta kurser. Fråga mina musikervänner om råd. Och hålla kvar ingivelsen genom konserter och filmer (till exempel ”Häxorna i Eastwick”, där Susan Sarandon visar hur det även går att fejka proffsigt).”
Julia Fors, reporter:
”Förra året handlade framför allt om att komma i mitt livs bästa fysiska form. Så i år vill jag lägga lite mer fokus på det inre. Jag vill utveckla och stärka min självkänsla och lära mig mer om tankens fantastiska kraft. Jag ska försöka hitta en coach eller någon form av kurs som handlar om personlig utveckling. Ska bli superspännande att börja jobba med mitt inre!”
