Du kan bli förlamad – medan du sover
Uppdaterad 2021-09-15 | Publicerad 2010-11-12
Drabbar nästan alla minst en gång i livet
Det beskrivs som ren skräck – men drabbar nästan alla någon gång i livet.
Charlotte Ulfsparre är en av de som drabbats av så kallad sömnförlamning.
– Jag blev jätterädd, berättar hon.
Har du upplevt skräcken av att plötsligt vakna – men inte kunna röra dig?
Det kallas sömnförlamning och drabbar nästan alla någon gång i livet.
Anledningen till förlamningen är att våra muskler är ”avstängda” under den djupa REM–sömnen. De aktiveras först precis innan vi vaknar.
Ibland händer det att vi råkar vaknar upp innan kroppen har hunnit ”väcka” musklerna.
Kan hända vem som helst
Det är då du upplever sömnförlamning. Du är medveten och vaken – men kan inte röra dig.
– Som regel aktiveras musklerna innan man vaknar, men det kan alltså hända att man vaknar innan aktiveringen och då inte kan röra sig, förklarar sömnexperten och KBT-psykologen Charlott Ulfsparre, som själv drabbats.
Sömnförlamning kan hända vem som helst, men vissa psykologiska och sociala faktorer verkar öka risken att drabbas.
Det kan exempelvis vara långvarig sömnlöshet, skiftarbete och plötsliga förändringar i livssituationen som triggar.
Andliga upplevelser
Många av de drabbasde rapporterar att de upplever hallucinationer när det här händer.
Det kan vara utomkroppsliga upplevelser, hörselhallucinationer eller synhallucinationer.
Vissa forskare menar att det är under dessa tillfällen som folk som hävdar att de blivit bortförda av utomjordingar eller liknande har haft sina upplevelser.
– Det är vanligt att få märkliga mentala och känslomässiga symptom samtidigt, till exempel att uppleva sig vara utanför sin kropp, hallucinationer av olika slag eller mycket intensiva känslor, säger Charlotte Ulfsparre.
Kort – men skrämmande
Sömnförlamning varar som längst ett par minuter och är helt ofarlig.
– De där minuterna kan kännas väldigt långa. Jag har själv upplevt det en gång som tonåring, då visste jag inte vad det var och blev jätterädd. De flesta upplever det bara någon gång, men personer med narkolepsi kan få det oftare, säger Charlotte Ulfsparre.