Jessica Almenäs: ”LÖPNING ÄR FÖRBASKAT KUL OCH VIKTIGT!”
Publicerad 2015-04-21
Ett maraton i varje världsdel och 4,2 mil under 4 timmar. Det är nya målen för programledaren och löpboksaktuella Jessica Almenäs.
Hon är en tävlingsmänniska som undviker att tävla – men älskar att springa maraton.
– Det handlar om att utmana sig själv i stället för att tävla mot andra.
FOTO: MIKAEL GUSTAVSEN
STYLIST: ELIN ZETTERLIND MILLERUD
HÅR & MAKEUP: ANNA FRIDH
Basketspelare, modell och programledare. Och nu även författare. Tillsammans med bloggprofilen Lovisa ”Lofsan” Sandström har Jessica Almenäs skrivit ”Stora löparboken för kvinnor”.
– Jag har velat skriva en bok om löpning ända sen jag började springa maraton. Jag ville förmedla hur förbaskat kul och viktigt jag tycker löpning och träning är.
De båda springkompisarna tyckte att det saknades en löparbok som vänder sig just till kvinnor.
– Vi har andra fysiska förutsättningar än män och i boken tar vi upp saker som att träna under och efter graviditet och hur man styrketränar med utgångspunkt i kvinnans kropp. Dessutom är vi tjejer ofta dåliga på att ta tid för oss själva, vi hoppas kunna inspirera kvinnor att våga ge träningen tid och prioritera sig själva ibland.
Passionen som resulterade i boken började för fem år sedan. Då klarade hon inte av att springa tre kilometer i sträck.
– Den där trekilometersslingan var mitt första mål. Efter ett par rundor så klarade jag att springa hela vägen. Då kickade jag i gång på att det gick så snabbt att få resultat. Det gjorde att jag fastnade för löpning.
Ett halvår senare, på julafton, klarade en euforisk Jessica att springa milen. Nästa stora utmaning kom när hon ledde ”Biggest loser”. När det var fyra deltagare kvar skulle de springa en halvmara och alla tog sig igenom loppet.
– Då tänkte jag att kan de så kan jag. Dagen efter sprang jag en halvmara på löpbandet. Där började det. Jag var fast.
Och bara två år senare stapplade hon i mål efter sitt första maraton i Honolulu.
– Först grät jag bara av smärtan. Men sen kickade runner’s high in – och man blir verkligen hög! Jag ville springa ett till maraton dagen efter!
Sedan dess har hon sprungit maraton i Auckland på Nya Zeeland och i Buenos Aires i Argentina. Under året ska hon springa två till, ett i Europa och ett reggaemaraton på Jamaica.
– Mitt mål är att springa ett maraton i varje världsdel och bli medlem i ”The seven continents club”. Och nu börjar jag kapa tider också.
Under fyra timmar är nästa mål.
Är det viktigt för dig att sätta upp mål?
– För mig är det jätteviktigt. Jag kan inte bara träna planlöst. Jag vill ha ett mål: milen på 45 minuter eller ett maratonlopp. Jag tror också att det är väldigt viktigt att belöna sig när man har nått sitt mål. Min belöning är att jag åker och springer ett maraton på ett trevligt ställe, så man får resan med.
Ett maraton brukar ju vara något av ett slutmål och inte där man börjar, men för Jessica blev det hennes första lopp.
– Jag är nog inte en loppmänniska egentligen. Jag blir otroligt stressad och får prestationsångest. Då blir det inte kul. Med maraton handlar det om att övervinna mig själv och klara av att genomföra det.
– Ett maraton är som ett slags masspsykos där alla bara ska komma i mål. Det är skönt, man gör sin egen grej, en tävling mot sig själv snarare än mot andra.
Så du gillar inte att tävla?
– Problemet är snarare att jag tävlar för mycket. Skulle jag springa ett millopp skulle jag ha ångest i månader för jag skulle känna att jag måste prestera och jag måste vinna. Det går ju inte, så duktig är jag inte. Men i en sån situation skulle jag ta ut mig tills jag spyr blod!
Vinnarskallen har hon alltid haft. Som liten tävlade hon i slalom och fortsatte sedan med basket där hon spelade på elitnivå.
– Jag har alltid varit sån, alltid tävlat i allt. Även i sällskapsspel. Jag kan inte ta något med en klackspark.
Är du en dålig förlorare?
– Jag är en USEL förlorare. Ett tag ville folk inte ens spela spel med mig för det blev så dålig stämning. Jag anklagar till och med folk för att fuska … Men jag har blivit bättre. Jag tror att det kommer med att man får barn. Ibland måste jag låta dem vinna. Även om det tog emot i början! erkänner Jessica med ett skratt.
Trots ett späckat schema försöker Jessica få in minst tre löppass i veckan. Hon ser det som egentid för att hinna tänka igenom problem, repetera manus för jobbet eller bara få en chans att tömma skallen.
– Löpning är välbefinnande för mig, både fysiskt och mentalt. Sen jag började springa har jag blivit mycket piggare i både kropp och huvud. Jag orkar mycket mer och är gladare. Jag är i mitt livs bästa fysiska form, vilket är sjukt när man ska fylla 40!
Och rätt imponerande med tanke på att hon har jobbat som modell tidigare. Som programledare för ”Let’s dance”, ”Nyhetsmorgon söndag” och ”Vinnare V75” granskas hon i rutan av en miljonpublik varje vecka. Branschen är utseendefixerad och varje klädval diskuteras flitigt på sociala medier.
– Det är klart att man blir påverkad av skönhetsideal men jag har släppt det mer och mer med åldern. Man blir mer avslappnad i förhållandet till sin kropp och mer tacksam för att den fungerar. Men det är ett problem att när man lånar kläder är provstorlekarna alltid i storlek 34–36. Och det ska man komma i. Det är inte så lätt när man är 175 centimeter lång.
De signaler hon själv vill sända ut till andra är att man ska sträva efter en sund och hälsosam kropp, vad den väger är inte så viktigt.
– Jag är allergisk mot dieter! Jag testade en del när jag jobbade som modell, det enda de gör att förstöra ens system, kroppen blir helt ur balans. Det är bättre att försöka göra sunda val. Och unna sig något litet ibland. Fast jag är lite för bra på att unna mig saker, jag gör det mest hela tiden, skrattar hon och fortsätter:
– Livet vore jättetråkigt om man inte fick äta god mat, ta ett glas amarone till middagen eller äta en påse godis framför tv:n.
Vi är vana att se Jessica leende i en glitterblåsa i tv och även när hon som nu, för dagens fotografering, tvingas springa upp och ner för en betongramp i ett iskallt Stockholm, så utstrålar hon glädje och energi. Men på Twitter och Instagram rymmer hennes inlägg även upprörda känslor.
– Jag är alltid som en bergochdalbana. Men jag har faktiskt haft två år nu som har varit som skit. Jättejobbiga år på många sätt, bland annat har jag separerat.
Hon tycker att man ska vara mer som man är i verkligheten på sociala medier och inte försöka hålla upp en perfekt fasad.
– Man är ledsen, arg, och sur ibland. Ibland är livet förjävligt, man borde vara lika öppen med det som att man är jätteglad.
– Nu är jag ute på andra sidan. Och det är först då som man kan se tillbaka och förstå hur dåligt man mådde. Men jag mår bra nu. Jag har energi och känner mig kreativ. Så jag är lite extra glad för att jag är glad igen.
Så tränar Jessica:
”Planering är otroligt viktigt för mig. Annars är det lätt att passen inte blir av. För mitt första maraton låg jag i loppträning i 6–7 månader. Jag googlade runt och satte ihop mitt eget träningsschema som jag följde till punkt och pricka. Nu håller jag i gång så pass bra att det räcker med tre månaders loppträning. Det handlar mest om att lägga in fler långpass och längre intervallpass.”
En vanlig träningsvecka:
Måndag: Löpning 12 km
Tisdag: Styrketräning med PT
Onsdag: Löpning 5 km
Torsdag: Intervaller
Fredag: Vila
Lördag: Powerwalk
Söndag: Vila eller ibland springa
Träningsvecka inför ett lopp:
Måndag: Långpass, mellan 1,5 och 3 mil
Tisdag: Vila
Onsdag: 1 mil i ganska hårt tempo
Torsdag: Intervaller på löpband
Fredag: Styrketräning med PT
Lördag: Vila
Söndag: 7–10 km i lugnt tempo