”Jag blir lugn av att springa”

helskärm

För Charlotte Kerschner handlar löpningen inte om att tävla mot andra utan att komma i kapp sig själv.

– Jag har aldrig sprungit ett lopp, jag springer för att rensa huvudet, bli lugnare och må bättre i själen.

Hur ser en typisk runda ut för dig?

– Jag springer alltid i skogen och alltid ensam. Först värmer jag upp genom att gå en kilometer, sedan joggar jag i fem och den sista kilometern kör jag intervaller.

Vad är det bästa med att springa?

– Att vara ute i naturen, luften och känslan av närvaro. Jag hade aldrig kunnat springa inne i stan.

När började du?

– Jag har alltid gillat att röra på mig och har testat allt möjligt. Jag började med löpning i tonåren och det är något som jag alltid har kommit tillbaka till. Man

behöver inte passa några tider, det är bara att ge sig ut.

Tränar du något annat?

– Ja, jag går på bodypump, bodycombat och dansar zumba på gymmet.

Har du dagar då motivationen tryter och vad gör du i så fall?

– Nej, jag bestämmer redan i början av veckan vilka dagar som jag ska ut och springa. Och sedan förhandlar jag inte med mig själv, jag bara gör det.

När är det som härligast att springa?

– Soliga sommardagar när man inte behöver så mycket kläder och kan känna vinden och solen genom de lummiga träden. Då brukar jag först springa min runda och sedan ta ett dopp i havet direkt efteråt.