Chatt: Var du rädd när du födde barn?

Ja jag var rädd, rädd att inte hinna in eller att något skulle gå fel. Med 20 mil till närmaste BB så hinner det gå riktigt fel om det vill sig. Även inför förlossning nr 2 var jag rädd att inte hinna in. Var väldigt dålig i astman v.37 och lyckades tjata till mig igångsättning. Bästa förlossningen.. Var med helt under hela förlossningen och hade inte allt för ont. Inga skador som helst och gick där ifrån pigg, glad och med endast två små stygn. Så glad att jag tjatade.

Första förlossningen var jag inte rädd pga valde att inte läsa så mycket innan utan lita på kroppen och läkarna. Andra förlossningen var jag ännu mindre rädd pga förstavar en drömförlossning. Och andra blev ännu bättre. Föda barn är det absolut häftigaste jag gjort och sjukvården här i Luxemburg är helt fantastisk. Och epidural är underbart.

Ja, både inför mitt första och andra barn. Fick hjälp då jag bad om det men tyvärr hjälpte det inte så mycket. Har fått mest hjälp genom information som jag sökt själv, tex FUR men det är långt ifrån alla som kan ta till sig detta.Är dock otroligt tacksam för de fantastiska barnmorskor och läkare som vi träffat i samband med våra förlossningar på Danderyds sjukhus och har fullt förtroende för dem. De är superduktiga och verkligen ett släkte för sig enligt mig (omvårdande, förstående, proffsiga, ödmjuka, kompetenta). Min stora rädsla fanns där ändå och finns fortsatt.

Efter flera missfall så gick jag tiden ut. 1978 och det började bra men när jag var helt öppen och jag tänkte att nu är det snart klart, så satt han som en kork, jag dök efter lustgasen och barnmorskan tyckte inte att jag skulle ha mer. Troligtvis var det tack vare henne som vår son överlevde förlossningen. Hon kallade på läkaren som bedömde att det behövdes sugklocka och ett klipp senare så var han ute. De fick suga upp fostervatten och så fick jag inte se honom förrän nästa morgon. Vattnet gick 14.45 och föddes 18.474730 g Så tacksam över de beslut som gjordes. Visst gjorde det ont .