Sömningt prat om drömmar
Aftonbladets profiler tycker till om sommarpratarna
Det lät så uppiggande med en professor som pratar om tårar och vad vi gör på natten.
Men det bidde bara en gäspning.
Jag är en varm anhängare av att låta människor som kan någonting berätta för oss andra.
När det fungerar som bäst känner man sig som lyssnare smart och upplyft ur okunskapens mörker.
När det fungerar som sämst blir det som när Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria, i går svamlade bort sina gedigna kunskaper.
Först: Det är nästan outhärdligt att lyssna på någon som halvviskar fram sitt budskap. Jag vet inte om det var ämnena i sig – tårar och sömn – som föranledde spökhistorierösten eller om det var högtidligheten i att vara sommarvärd.
Sedan: Efter en och en halv timmes lyssnande har jag fått veta två saker jag inte kände till innan. Att tårar är den enda kroppsvätska som inte framkallar äckel och att vi sov i två omgångar med en vakenvila mitt i natten innan vi hade elektriskt ljus.
Och det är förstås intressant men jag vill ha mer och jag är rätt säker på att det finns mer att hämta men att någon, sommarvärd eller producent, inte tror att publiken fixar det.
Så i stället blir resten lite ljumt vispande på ytan med en dutt prins Daniels tårar och några meningar om manlighet och en skvätt varm mjölk och en nypa drömmar.
Tyvärr skulle jag inte ens ha piggnat till i solstolen, om jag nu befunnit mig där, när musiken bryter av halvviskandet för det är inga muntra toner som serveras: The saddest song, Crying, Didos klagan.
