Ytterhögern struntar i arbetstagarens rätt
Kartläggning visar att även om den pratar vänster så röstar den höger
I det offentliga samtalet framställs ytterhögern allt oftare som arbetarklassens försvarare, som företrädare för ”det bortglömda folket”, för ”de övergivna”. Arbetarklassen, heter det, har gått till ytterhögern eftersom vänstern har förrått dem. Dessutom sägs ytterhögerpartier ha rört sig vänster ut i socioekonomiska frågor och därmed ersatt socialdemokratiska partier som de nya arbetarklasspartierna.
Trots att detta narrativ är populärt, också inom socialdemokratiska partieliter, har tidigare forskning visat att arbetarväljare faktiskt inte har strömmat till ytterhögerns partier, utan snarare till mainstreamhögern och till de gröna. En ny studie visar också att ytterhögern kanske snackar vänster, men de röstar fortfarande höger.
För European Trade Union Institute (ETUI), ett forsknings- och utbildningscenter inom Europeiska fackliga samorganisationen (EFS), har vi analyserat röstningsmönster hos ytterhögergrupper i socioekonomiska frågor. Vi tittade särskilt på två partigrupper i Europaparlamentet 2019-2024: Identitet & Demokrati (ID) och Europeiska konservativa och reformister (ECR) [där SD ingår, övers. anm]. Vi har dessutom studerat Viktor Orbáns parti Fidesz, som då ingick i den ”grupplösa gruppen” Non-Inscrits (NI) men som nu leder den nybildade gruppen Patrioter för Europa (PfE), den inofficiella efterträdaren till ID-gruppen.
Vi analyserade alla ytterhögerpartiers röster i åtta socioekonomiska frågor som rör arbetstagares rättigheter: rådets direktiv om en global miniminivå för beskattning av multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner, direktiv om insyn i lönesättningen, direktiv om tillräckliga minimilöner, direktiv om plattformsarbete, direktiv om tillbörlig aktsamhet vid företags hållbarhet, Europaparlamentets resolution om stärkande av den sociala dialogen, resolution om praktikplatser av hög kvalitet samt resolution om en färdplan för ett socialt Europa.
Analysen visar att i motsats till vad ytterhögern säger – och vad som alltmer betraktas som vedertagen fakta – så visar dess röstningsmönster inte på en arbetarvänlig, än mindre på en vänsterorienterad hållning i socioekonomiska frågor. Snarare tvärtom: i praktiskt taget alla de åtta frågor som vi undersökt uppvisar ytterhögern en ointresserad eller rakt av negativ inställning till arbetstagares rättigheter. Ett slående exempel är båda gruppernas tydliga förkastande av lönetransparensdirektivet, och motståndet mot direktivet om minimilöner, främst bland ID-gruppens medlemmar.
En viktig sak att notera är att det råder en betydande splittring i röstningsmönstren mellan ytterhögerpartierna, i skarp kontrast till röstningsbeteendet i de andra grupperna i Europaparlamentet. Medan man inom de flesta grupper röstar i stort sett enhälligt i socioekonomiska frågor, är de två ytterhögergrupperna (särskilt ECR) ofta ganska splittrade. När det till exempel gäller rådets direktiv om lägsta bolagsskatt, som stöddes av 92 procent av alla ledamöter i parlamentet, var ledamöterna i både ID och ECR i hög grad oeniga. Tre partier i ID-gruppen röstade emot, tre för och två avstod. I ECR röstade hälften av de tio partierna emot, fyra lade ner sina röster och endast ett röstade för. Intressant nog följde Fidesz övergripande röstbeteende inte någon av de andra två grupperna, och partiet var överlag något mindre negativt än andra ytterhögerpartier.
Det finns inga starka regionala skillnader i röstningsmönstren. Man kan notera att italienska Lega (ID) och Giorgia Melonis Italienska bröder (ECR) var de största avvikarna inom sina respektive grupper och röstade mest för de åtta frågorna (tillsammans med partiet Grekisk lösning). Samtidigt röstade Sverigedemokraterna mest negativt, och avvisade var och en av dessa frågor. Estlands Konservative Folkeparti och Dansk Folkeparti röstade lika negativt, vilket i möjligen tyder på att den nordeuropeiska ytterhögern är mer benägen att rösta höger i arbetarfrågor.
De starkt splittrade röstningsmönstren, liksom den dåliga röstningsdisciplinen, bekräftar att socioekonomiska frågor är och förblir sekundära för ytterhögerns partier. Intressant nog gäller detta för båda ytterhögergrupperna, även om ECR betonar socioekonomiska frågor mycket mer än ID. Det blir tydligast i kontrast till hur de röstar i sociokulturella frågor som asyl- och migrationshantering, som fortfarande är ytterhögerns kärnfråga, där vi fann att båda grupperna var enhälligt negativa.
För att sammanfatta kan man säga att även om ytterhögern retoriskt kan använda sig av arbetstagarrättigheter, genom att låta alltmer vänster, så röstar de fortfarande mestadels höger i socioekonomiska frågor. Vår forskning visar att bilden av ytterhögern som ”pro-arbetstagare” som bäst är generaliserande och i värsta fall faktiskt helt felaktig. Den påminner också om att man inte bara ska höra på vad ytterhögern säger, utan också se på vad den gör. Och när det gäller det senare råder det ingen tvekan: ytterhögern är just höger, både när det gäller sociokulturella och socioekonomiska frågor.
forskare på politisk extremism och populism i Europa och USA, verksam vid University of Georgia, USA.
Gabriela Greilinger,
doktorand vid University of Georgia.
Övers. från engelska: Anna Andersson
