Svenska språket är en uppfostringsanstalt
Ligger Expressens kulturredaktion i dvala sedan 1700-talet?
Att det kan vara lite sömnigt på Expressens kultursida är ju ingen större hemlighet, men på sistone kan man få intrycket att vissa medarbetare legat i dvala ända sedan Gustav III:s dagar.
I den kommande utgåvan av Svenska Akademiens ordlista rekommenderar nämligen de aderton att ordet ”same” numera bör användas i stället för ”lapp”. De avråder även från bruk av ordet ”neger”.
En rekommendation som fick redaktör Jens Liljestrand att vakna till ur lunchslummern: ”Är akademien alltså numera något slags språkvårdande folkhälsoinstitut med uppgift att medelst varningsetiketter varsamt lotsa oss ansvarslösa svensktalare rätt genom tillvaron”, röt den harmsne Mariebergsredaktörn i gårdagens kulturspalt.
Jag kan lugna redaktör Liljestrands blodtryck med att svaret så klart är nej.
Svenska akademien har alltid varit något slags språkvårdande institut.
Det är liksom själva poängen med Svenska Akademien. De rekommenderar vilken litteratur vi bör läsa. De ger pengar till författare de anser vara förebilder. Och de bestämmer vilka ord som är användbara och inte.
I stadgarna står uttryckligen att deras uppgift är att främja svenska språkets ”renhet, styrka och höghet”, en formulering akademien i dag tolkar som ”klarhet, uttrycksfullhet och anseende”.
Svenska Akademien är en uppfostringsanstalt. Därför att språket är en uppfostringsanstalt.
Det behöver man inte ha läst Foucault för att inse.
Vill Liljestrand kalla samer för ”lappar” är han så klart fri att göra det hela sin vakna tid.
Men vill han veta vad det gör med hans anseende kan han kika lite i Svenska Akademiens ordlista.