Brat summer kommer inte utan krav
Charli XCX:s tjejideal är bara ett av många
Det är så fruktansvärt att man varje morgon ska vakna upp och välja vilken typ av människa man ska vara. Idén om oss själva som något som går att uppfinna på nytt och rekonstruera. Alla vet att det riktiga straffet för att ha tagit en bit av äpplet i Edens lustgård var självmedvetenheten.
Den här sommaren är en ”brat summer”. Tidigare säsonger har det varit en ”hot-girl summer” eller en ”pretty bitch summer” som Saga Cavallin skriver i DN. Det var inte länge sedan tjejer som inte vill göra karriär, så kallade ”soft girls”, sades äventyra landets ekonomi. Innan dem hade tjejerna som ägnade dagarna åt smoothiebowls och yoga, ”clean-girlsen”, banat vägen.
”Girl, it’s so confusing sometimes to be a girl/ Girl, girl, girl, girl/ Girl, it’s so confusing sometimes to be a girl” sjunger Charli XCX på sommarens album ”Brat” som gjort henne till upphovspersonen för den limegröna estetiken och den loja sinnesstämningen. Fördelen med ”brat summer” till skillnad från tidigare nåntingnånting-girl-trend sägs vara att brat summer är spretigare, mer tillåtande. Det betyder allt och ingenting på samma gång, förklarar en användare på Tiktok.
I en intervju berättar sångerskan från Essex att brat summer är enkelt. Allt man behöver är ett paket cigg, en Bic-tändare, ett vitt linne utan bh. Det är tillåtet att vara ful (så länge man är snygg) och sminket ska gärna vara några dagar gammalt. Danskarna på Roskilde kan inte haft något emot att deras tält översvämmades med lera några timmar innan Charli XCX intog scenen i helgen. En skitig tjej med samma trosor för fjärde dagen i rad? Brat summer!
Det mest utmärkande draget är att ledordet är motsatsen till prydlig. Kungsholmens tillrättalagda bostadsrätter kommer att rasa i pris, den minimalistiska butikskedjan Arket kommer gå i konkurs. Influencern Matilda Djerfs perfekta gardinlugg kommer bli en skrattretande relik. Men även det är en pose. Inte ens ett vitt litet linne kan få lov att vara ett vitt litet linne utan att det blir en tidsmarkör och en positionering mot det som en gång varit.
Allt bär på en berättelse på ett sätt som påminner mig om när jag som tonåring läste den tidens mest hypade ungdomsromaner av John Green. Den mystiska tjejen som förekom i varje roman beskrevs utifrån petitesser som att ”hon hade naglar med färg av natten” typ. Därefter kunde jag aldrig måla naglarna utan att tänka på vilken typ av tjej det gjorde mig till.
Nu är mina naglar samma färg som ett grönt Granny Smith och förra sommaren var de, helt enligt förväntan, Barbiecore-rosa. Girl. It's so confusing sometimes to be a girl. Nästa sommar hoppas jag att det bara blir en sommar.
