Stoppa stödet till giriga medieägare
Martin Aagård: Dagens tidningschefer måste sluta tro att de kan bli Rupert Murdoch
TV Få har missat att dagspressen är i kris.
Ärligt talat har det tjatats så mycket om dagspressens kris att många läsare nog avslutat sina tidningsprenumerationer bara för att slippa läsa mer gnäll.
Men förklaringen till krisen vi får är nästan alltid densamma: Strukturomvandlingen. Digitaliseringen. Teknikutvecklingen. Ödet.
Nästan aldrig ställs frågan om det skulle kunna vara mediernas eget fel att det går dåligt.
Men kvällens avsnitt av SVT:s Uppdrag Granskning vågar.
Sveriges tredje största mediehus, Stampen, som förutom ett tjugotal tidningar i södra Sverige ägt sportsajter, tv-bolag, mobilutvecklingsföretag och reklambyråer, har nyligen stått på randen till konkurs. Och fort gick det. På bara tio år lyckades ledningen köra en lönsam och anrik koncern i botten.
Samtidigt som intäkterna minskade lånade Stampen osannolika summor för att köpa upp nya IT-företag i tron att det var framtiden.
Det var det inte. Och pengarna forsade ut.
Men det var inte bara räntor och dåliga affärer som kostade. Rekordhöga aktieutdelningar, chefslöner, bonusar och optionsavtal tömde kassorna. Det grövsta exemplet var när Stampens vd Tomas Brunegård fick nästan 15 miljoner genom att köpa och sälja tillbaka sina Stampen-aktier. Åren 2005–2013 kostar företagets chefer och styrelse inte mindre än 800 miljoner kronor.
Meditera över den siffran en stund.
De som fått betala var bland andra den lönsamma tidningen Hallands nyheter som fick se sin redaktion halverad samtidigt som alla vinster skickades uppåt i koncernen. I retur fick man hjälp att utveckla en app.
Stampens kris orsakades delvis av en medial IT-bubbla som tog fokus från kärnverksamheten. Som så många andra medieföretag har Stampen tappat sin företagskultur och blivit lika ”corporate”som vilket börsnoterat bolag som helst.
I Uppdrag granskning säger Peter Hjörne det rakt ut: ”Aktieägare i ett mediaföretag ska inte behöva hålla till godo med mindre än vad marknaden i övrigt ger.”
Jo, det ska de visst.
Det är därför vi använder skattepengar till att stödja medieföretag. Eftersom vi tycker de är viktiga för demokratin. Inte för att vi vill finansiera Tomas Brunegårds aktieoptioner som kostar exakt lika mycket som Stampen får i presstöd för Länstidningen i Södertälje.
Dagens medieägare måste sluta tro att de kan bli Rupert Murdoch. Den tiden är över. Kan man inte rätta munnen efter matsäcken bör man lämna verksamheten till dem som faktiskt vill ägna sig åt den knepiga och inte särskilt lönsamma branschen journalistik.
Det börjar bli dags för kulturministern och hennes medieutredning att ta tag i denna fråga. Det finns inga skäl att fortsätta pytsa ut skattepengar till mediebolag som hellre fokuserar på bonusar än på nyheter.
