Lost between Gröndal och Stora Essingen
Bilderna på det läsande majestätet som i går kablades ut över Sverige, där Carl XVI Gustaf solar med Johan Theorins Blodläge, är ett tydligt tecken: det här kommer att bli Sommaren utan Stieg. Vid det här laget har helt enkelt alla i hela Sverige – ja, kanske rentav alla i hela världen – läst böckerna, sett filmerna, gått stadsvandringarna eller bara tröttnat på att höra talas om Salander och Blomkvist.
Det är dags att gå vidare, men inte utan att passera The New Yorker där Nora Ephron, romcom-drottningen bakom bland annat När Harry träffade Sally, har skrivit ”The girl who fixed the umlaut”. Salander surar, Blomkvist kramar iBook, alla tänker i kursiv.
Vi som undrat hur det känns att i översättning ta del av de orienterarsjuka beskrivningarna av rörelser genom Stockholm får här en sorts svar: ”But where in Sweden were they? There was no way to know, especially if you’d never been to Sweden. A few chapters ago, for example, an unscrupulous agent from Swedish Intelligence had tailed Blomkvist by taking Stora Essingen and Gröndal into Södermalm, and then driving down Hornsgatan and across Bellmansgatan via Brännkyrkagatan, with a final left onto Tavastgatan. Who cared, but there it was, in black-and-white, taking up space.”
