I Knuts goda sällskap
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-10-16
PIA BERGSTRÖM-EDWARDS trivs med Hylinger
Det finns sekter och dolda nätverk. Det finns klubbar och odd fellows och frimurare och mail-listor för utvalda feminister och det finns män som skriver "Bäste broder" till andra män.Bilderberggruppen är en realitet. Vad som nu än förenar dess medlemmar. Kanske är det bara en chimär?
Vad som förenar medlemmarna i det "hemliga" sällskap som Göteborgsförfattaren Claes Hylinger frammanar i I det hemliga sällskapets tjänst är svårare att få grepp om. Eller snarare orda om. Men sällskapet finns, det kanske räcker, och dess existens gör en på väldigt gott humör.
Romanen är en tredje fristående fortsättning på Det hemliga sällskapet (1986) och Den stora sammankomsten (1990). Knut Johansson, det lakoniska jaget som man gärna än en gång slår följe med genom boksidorna, är sig lik. Lite äldre, liksom vännen Kaj Pettersson och Kent Abdullah och Almroth och den tyvärr alltför jordnära Annika, och andra adjunkter, docenter, skribenter och matthandlare med ett förflutet i Litterära klubben på universitetet på 60-talet som nu gärna tar en öl ihop, eller något starkare på Kometen eller Rubinens veranda eller möjligen på Parks bar.
Den medelålders Knut, vars liv inte riktigt blivit så äventyrligt som han nog alltid hoppats, väntar sen länge på ett riktigt uppdrag i Sällskapets tjänst. Istället erbjuds han av GP:s resebilaga att följa upptäcktsresande Cotices fotspår i Chaillumamassivet i Västafrika, vilket han länge drömt om, och av den excentriske slottsherren Carpentier får han ett annat förslag: att i det välförsedda biblioteket intill rosengården i Normandie utforska eventuella överensstämmelser mellan blommorna och deras namn. Här växer både den gängliga gråvioletta mossrosen William Lobb, den vita klättrande terosen Niphetor och den mörkt karmosinröda Henri Martin. Också ett drömjobb kan tyckas.
Hur det går för Knut ska inte avslöjas. Men den sorglöshet med vilken han möter både esoteriska och mer världsligt utklädda utmaningar kan man nog lära sig mycket av.
Roman
Pia Bergström-Edwards
