Kritik via vykort
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-03
Jenny Teleman har sett ett kontroversiellt drama om Europa
I Vitryssland verkar det förbjudna teaterkompaniet Belarus Free Theatre. De spelar i hemlighet i stängda lokaler, i kök och i skogen. Trakasserade och förföljda av polisen på hemmaplan. Högst efterfrågade i Europa.
I Eurepica Challenge låtsas de köra jumbojet över Europa som vår serviceinriktade crew: 14 inbjudna dramatiker har sedan kastat ner några rader på varsitt vykort om det globala läget. Det handlar om spannmålsproduktion i Tyskland och om den obehagliga kärleksrelationen till påven i Polen, där födande och kyskhet bildat ett lustigt sexuellt maktspel. En chipsflottig rapport kommer från det charmigt idiotslarvande jagets USA och en från Sverige om vår alldeles egen självtillräckliga tunnelbanekultur där en tiggare kan få sig en ekologisk föreläsning men ingen peng.
Spanien får ett grafiskt dansutbrott om vad kvinnas liv är värt och från Ryssland kommer en hälsning från paret på semester i EU. Visste ni att 87 procent av forna Sovjets medborgare aldrig besökt något annat område i världen? Det påverkar nationalismen lite. Det handlar om två strumpor som spelar oerhört bra som turkiska thinnersniffande gatubarn och det allra iskallaste skojandet från vitryska Belarus självt, där vardagens polistortyr av studenter drabbar en timid vattenmelon.
Så kan man hålla på och räkna upp och inte nämna några namn för att inte tvingas avstå från någon enskild dramatiker.
Men sammanfattningsvis: när teatern gör såhär – blandar, visar, filmar, dansar, intellektualiserar, ironiserar och känner, när det rister av självförtroende och man vill skapa marionettdocka och fnask och tända eld på väggar för att allt är samma rörelse, och det som är botten i dig också är botten i mig – då blir teatern nog den bästa platsen i kulturen för att förstå något om vad i världen som formar tanken i folk.
Jenny Teleman
