Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Fängslande drottningar

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-24

Malin Krutmeijer sveps med av ett klassiskt kostymdrama

Cecilia Lindqvist och Katarina Lundgren-Hugg som Elisabet I och Maria Stuart på Malmö Stadsteaters Hipp-scen.

”Ränkspel vid hovet” var min lite ironiska beskrivning av Eva Bergmans Don Carlos på Göteborgs stadsteater för drygt ett år sedan. Detsamma kan man säga om en annan Schillerpjäs, Maria Stuart på Malmö stadsteater, men här är ränkerna betydligt mer spännande. ”Man glömde sig själv i några timmar”, sa en vän till mig efter föreställningen – i all enkelhet ett verkligt gott betyg.

I stället för att som Eva Bergman försöka uppdatera Friedrich Schiller till samtid, låter brittiska Lucy Pitman-Wallace Maria Stuart vara ett klassiskt kostymdrama. Regissör och skådespelare har uppenbart förstått varandra och blivit inspirerade. Föreställningen håller ett forsande tempo från första scenen. Det bryts inte förrän på slutet när nyckelpersonerna håller sammanfattande – och onödigt utdragna om ni frågar mig – monologer.

När vi kommer in i den historiska handlingen har Maria Stuart suttit fängslad i närmare två decennier. Engelska Elisabeth I vill mer än gärna bli av med Skottlands drottning, men inser att en avrättning kan få allvarliga följder. Stuart är en central gestalt i den maktkamp mellan katoliker och protestanter som pågår i hela Europa.

Schillers sympatier ligger nog ytterst hos Maria Stuart. I texten blir hon en het, lidelsefull katolik i kontrast till protestanten Elisabeth, med sitt enligt klichén kyligt plikttrogna intellekt. Men Katarina Lundgren-Hugg och Cecilia Lindqvist investerar så mycket känsla och insikt i rollerna att båda griper lika starkt.

Lundgren-Hugg gör en helt strålande Maria Stuart, som ”trotsar på trappan till schavotten”, levande och med integritet. Hon tar ut svängarna men aldrig så att det går ut över tajmingen.

Elisabeth får hos Cecilia Lindqvist mer sökande men också mer analytiska schatteringar: hon är inte så lite machiavellisk när hon skickligt navigerar förbi katastrofens rand och offrar budbärare och rådgivare.

Rollerna är maffiga och intressanta: känslorna svallar men det pratas också mycket politik. Att spelet pågår bland stora släktporträtt understryker att drottningarna är historiens fångar, ödesbestämda av arv, med få vägar ut. Scenografin och den dramatiska ljussättningen ger en känsla av att hela hovet klivit ut ur en tavla, en fryst bild.

Ändå är uppsättningen allt annat än stel, och då talas dessutom mycket av handlingen fram. Det är idel hovmän in från vänster, ut till höger, med en reagerande drottning i mitten. Ensemblen – ingen glömd – förmedlar stark dynamik och temperament i allt detta pratande. Man sveps med. Man bryr sig om dessa drottningar och alla omkring dem.

Fakta

Fånge i 20 år

Maria Stuart var drottning av Skottland 1542–1567.

Flydde till England där hon under 20 år hölls fängslad av sin kusin drottning Elisabet I.

Maria Stuart avrättades genom halshuggning 1587.

Malin Krutmeijer

Teater

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.