Avantgardegodis för de hungriga

Tupp är namnet på den första av en planerat årligen återkommande scenkonstfestival, med inbjudna svenska och utländska gästspel, som i går inleddes på Uppsala stadsteater.

Festivalen började mycket tystlåtet med It’s in the Air av den danska koreografen Mette Ingvartsen. Hon och Jefta van Dinther står på varsin kritvit studsmatta, de vibrerar lite, försöker nå taket och himlen i jättelika, övermodiga mästarskutt, faller ihop i lösa slappa högar på studsmatteytan, och lyckas efter mycket möda få av sig tröjan mitt i rörelsen. De två hoppande är ett gräl, ett samlag eller kanske ett liv levt från början till slut. Ibland tappar man intresset för de kämpande varelserna men inte stoppas rytmen för det och vill man kan man se hur de två tysta figurerna med lysande ansikten till slut möter döden: lampan tänd under studsmattan.

County of Kings (The Beautiful Struggle) som följer därefter flödar däremot av ord. Sjungande slang bygger upp europapremiären av ett magnifikt poetiskt stycke poetryslam av den nytända stjärnan Lemon Andersen från New York. Hans sugande monolog om uppväxten i Brooklyn, slirande mellan sprutor, bilinbrott och en våldsam kärlek till sin söndriga familj och barndom blandar hiphop, tårar, hetta och fängelsehaikus tills salongen står fullkomligt stilla, mättad och tung av lycklig koncentration. County of Kings (The Beautiful Struggle) kan man se en gång till, på lördag. Gör det.

Tupp bjuder dessutom på Him, ett besök av det italienska kompaniet Fanny & Alexander som bearbetat Trollkarlen från Oz. Enligt uppgift handlar det om en liten diktator som tvångsmässigt ljudsätter hela den klassiska musikalen. Festivalen kommer bland mycket annat också att rymma teaterförnyaren Tim Etchells och orkestern Kallioinia med en ”performance-rymdgubbe-vaudeville”.

En del av idén med Tupp avslöjas möjligen i de samtal som hålls mellan föreställningarna, ett med den pedagogiska rubriken ”Var går gränsen mellan teater och performance?” och ett med den stränga ”Är publiken i Uppsala ovanligt konservativ och feg?”, där teaterchefen Linus Tunström deltar.

Det ska vi väl inte tro. Tupp verkar seriöst hungriga på internationellt avantgardegodis. Vem kan misstycka?

Jenny Teleman