Bus med avtrubbade handläggare

helskärm

Det är Återtagandeåret i år, så många flyktingar som möjligt som fått avslag på sin asylansökan ska tvångsavisas till sitt ursprungsland, i stället för att hanka sig fram i Sverige utan medborgerliga rättigheter. Innan avslaget har man dock rätt till individuell prövning av asylskälen, enligt ett regelverk konstruerat för att omvandla mänsklig smärta i ett system och förvandla den till rättvisa inom budgetramen.

Komedin Asylshopping, om vår asylpolitik, placerar sig kloktänkt mitt i Migrationsverket, och bygger på intervjuer med tjänstemän som varje dag ska förhålla sig till begrepp som ”mänskliga skäl”, ”synnerligen ömmande omständigheter”. De måste också skilja på sådant som ”våldtäkt av privatperson” eller ”våldtäkt av myndighetsperson”, för att avgöra om rädslan för förföljelse är välgrundad.

Inte konstigt att man som handläggare blir avtrubbad. Och det är denna trubbighet som Gertrud Larsson busar halsbrytande med, genom att flytta flyktingsituationen in i den svenska nationen. Bara ett exempel är den halvtrötta fnissiga utgjutelsen över livets vedermödor mellan några svenska väninnor framför en resekatalog. Om hur skönt det ska bli att komma bort lite från byns tjat om omskärelse, bort från oron för ungarna vid fronten och de tröttsamma nattbesöken av poliser som ska misshandla en i tid och otid. Sådant prat lägger en isskorpa över den avtrubbade bilden av att vissa asylsökande ser väntetiden som en sorts semester.

Det är så lätt att få en sådan här föreställning att gå över styr. Att låta vänstersvingen vina och plocka enkla poäng på ett svårt jobb.

Det gör knappast de lojala gråklädda kvinnliga tjänstemännen en enda gång, inte ens när en av dem till slut bärs ut för avvisning av artig svensk polismakt, utan att ens ha fått ringa barnen.

Jenny Teleman