Mer skratt än skräck

helskärm

Döden, religionen och ångesten är storheter som gärna förknippas med Ingmar Bergmans konstnärliga oeuvre, medan leken, teatern och lusten är lika framträdande teman genom hans filmer och teateruppsättningar.

Stefan Larsson, nybliven chef för Århus Teater, tar fasta på den senare treenigheten i sin uppsättning på Århus teater. Den första avdelningen låter familjen Ekdahl dansa juldans tills både ensemble och publik tröttnar. Morbror Carl får utföra sitt släppa-väder nummer som en favorit i repris och i biskopens asketiska hus får de stränga kvinnorna samtidigt en touche av grotesk komik. Det är också i föreställningens senare del som Rufus Didwiszus avskalade, stränga scenrum med shaker-inspirerade möbler kommer till sin rätt.

Dessvärre gör detta att den lyckliga, borgerliga familjens julfirande som föregår Emilie och Fanny och Alexanders tvångsflytt till biskopens hem inte får den pregnans som gör kontrasten mellan de båda världarna tydlig. Det är helt enkelt en smula svårt att lära känna familjen Ekdahl, där barnen blott tycks undanskuffade och en smula osäkra. Alexanders intresse för teatern och dess möjligheter får man minnas från filmen.

Uppsättningen väljer skrattet framför skräcken. Lika litet som det blir riktigt otäckt hos biskopen, lika litet framträder lockelsen till familjen under julnatten, detta trots att denna bearbetning är betydligt mer intressant än de som gjordes i Oslo respektive Helsingfors, men så är det också dramatikern Peter Asmussen som signerat den. Scenerna avlöser varandra lite för hastigt, först efter paus uppstår några avsnitt där skådespelarna får tid att skapa rätt stämning.

Det är också en ojämn ensemble, bäst är Ene Øster Bendtsen som Alma respektive Justine, här finns en gestaltning som sticker ut. Också Kim Veisgaards Carl sätter goda avtryck, medan ensemblen i allmänhet kanske behöver spela ihop sig en tid. Men Fanny och Alexander som teater är bara i sin början, detta är den tredje scenversionen, strax sätts den upp i Tammerfors, i vår också i Köpenhamn och så småningom även på Dramaten i Stockholm. Döden, religionen och ångesten lär återuppstå.

Claes Wahlin