Dansar med demonerna
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-22
Allra sist i sin dramatikerbana tog Ibsen farväl av livet i dramat När vi döda vaknar – om skapandets villkor och om konsten att släppa taget.
Det är en bitvis vacker, bitvis förvirrad komposition av den annars så klarögde skildraren av mänskliga dilemman. Och ett lite lustigt val för ett teatralt samarbete mellan Sverige och England. Det nordiska vemodet är ovanligt närvarande i det kylslagna bergslandskap dit konstnären Arnold Rubek kommer med sin alltför unga hustru. Hon, lockad av björnjägaren Ulfheim, ångande av kraft och virilitet. Han, på jakt efter sin ungdoms musa Irene, som nu är en bitter gammal kvinna och utgör den beska hans åldrande, skuldtyngda gestalt behöver.
Det är Tyst teaters konstnärliga ledare Josette Bushell-Mingo som fört samman sina två teaterländer. Unity Theatre i Liverpool har slagit sig samman med Västerbottensteatern och Riksteatern för att spela Ibsen på engelska.
Det blir ett möte mellan två skådespelartraditioner. De två männen, britter, spottar konsonanter och antyder tvetydigheter i varje replik. Framför allt Robert Pickavance som Arnold för fram det vissnande geniets våndor med en omisskännligt brittisk krispighet som bjuder upp demonerna till dans med hjälp av sarkasm och självironi. Kvinnorna, båda svenska, bär tyngden av en psykologisk realism där varje replik ska vara fast rotad vid känsloregistrets brådaste djup.
Resultatet blir både uppfriskande och lite märkligt. Susanne Gunnersens Irene balanserar på gränsen till det psykotiska och mässar domedagslikt om forna tiders missgärningar och skuld som aldrig bleknar och ibland blir krocken mellan hennes känslomässiga utlevelse och Robert Pickavance lätta anslag, alltför stor.
Samtidigt uppskattar jag den kraft Susanne Gunnersen ger sin Irene, ger musans bitterhet, hennes gestaltning av det kränkande i att bli dyrkad, att aldrig tillåtas bli människa. Och jag tycker också om den svalka som det brittiska skådespeleriet ger detta ett av Ibsens mer sentimentala verk. Kvickhet får samsas med melodram.
Jenny Aschenbrenner
