Hur synd är det om en mäklare?
Uppdaterad 2012-05-09 | Publicerad 2008-12-01
Finansbubblor har spruckit ända sedan tulpanfebern i Holland på 1600-talet.
I modern tid är det främst det glittriga 80-talet som med sitt flärdprydda centrum i fastighetsspekulationerna blivit något av en sinnebild för ekonomisk avart i den högre skolan. Fastighetsmäklaren torde höra till de mest föraktade av yrken, en syssla till synes utan något som helst moraliskt ansvar.
David Mamets Glengarry Glen Ross skildrar denna moraliska tomhet, där ett gäng mäklare inbördes tävlar för att vinna en Cadillac genom att sälja värdelös tomtmark till lättlurade klienter. Skrupelfriheten känner få gränser, lögner, mutor och inbrott övervägs, diskuteras och genomförs. Ingen vinner, utom möjligen den socialdarwinistiskt anfäktade marknaden.
På Stockholms stadsteater möter inglasade kontorsmoduler med fem män klädda i 80-talskostymer. Desperationen ångar och tonen är, som det heter, rå men hjärtlig i denna för USA emblematiska miljö.
I själva verket händer det inte så mycket i Mamets pjäs, egentligen blott ett eller två tveksamma säljavslut och ett insiderbrott. Allt utspelas i dialogen, närmast så att orden är de som föder handlingarna. Vi ser och hör hur Niklas Falk i absolut högform som säljaren Levene återvinner sin självsäkerhet när han berättar om sitt efterlängtade avslut, eller hur Ralph Carlsson med utsökt skicklighet låter Roma blixtsnabbt växla mellan hopp och förtvivlan.
Tempot är högt, samspelet rappt som ett välsmort urverk på en fondbörs. Mamet uppehåller sig ofta i männens värld, denna gång med goda skäl. Den enda kvinna som omtalas är Lingks ( Lars Bringås) fru som på distans återkallar sin mans affär. Girigheten är alltså genusmärkt, med reservation för Per Sandberg polis Baylen (få kan göra så mycket av en så liten roll som Sandberg) och möjligen Stefan Ekmans slutkörde Aaranow, den ende av mäklarna som kan stava till moral och den ende som kanske är släkt med Willy Loman, världsdramatikens mest kände försäljare.
Snyggt, rappt och aktuellt alltså, men med reservationen att alla dessa välspelande herrar väcker litet för mycket sympati. För hur synd är det egentligen om en mäklare?
Claes Wahlin
