Kungens kompisar berättar om vänskapen
Publicerad 2023-09-04
För första gången någonsin berättar kungens allra närmaste barndomsvänner om ”Tjabos” uppväxt.
I Viaplays dokumentär ”Kungens innersta krets” berättar vännerna om de tuffa reglerna, tårarna, kampen i skolan och det hemska man absolut inte fick fråga om.
– Man har gått igenom tider, svåra och roliga, i sorg i glädje och vi har alltid hållit ihop, säger kungens barndomsvän Johan Beckman.
Kungen växte upp med sin mamma och fyra systrar på Haga slott. Att vara omgiven av så många kvinnor dög inte för en blivande kung. Det ansåg många av de herrar som jobbade vid hovet.
Man såg till att sammanföra kronprinsen med en handfull utvalda pojkar i samma ålder. Tanken var att kronprinsen Carl Gustaf skulle få ett dugligt manligt umgänge.
Det var stor konkurrens, kanske främst mellan småpojkarnas föräldrar på den tiden. Alla i överklassen ville se sin egen son bli kompis med den blivande kungen.
Men det var inte helt lätt att vara lekkamrat med Carl Gustaf.
– En regel sa att man fick inte bjuda en kunglighet hem till sig förrän man hade blivit bjuden själv. En annan regel var att man inte fick ta med sig presenter. Det var inte bra att ta med sig presenter hem till kungligheter, berättar Carl Kleman som gick i skolan tillsammans med den blivande kungen.
”Man hade alltid tid när han ringde”
Johan Beckman var också skolkamrat med kungen och han berättar att det hände då och då att han blev bjuden till slottet.
– Då gällde det att man skärpte till sig och hade välborstade skor. Man åt inte bara middag, man lekte med det elektriska tåget, man tittade på källarna och man gick runt med sina kompisar ibland. Ibland ensam. Det var väldigt minnesrikt.
Kompisarna var alltid redo att ställa upp så snart kronprinsen hörde av sig.
– Om han bad mig komma så gjorde man det. Det var ju han som bestämde, så att säga. Om vi hade tid. Och det hade man alltid om man ringde, säger Johan Beckman.
Leif GW Persson som regelbundet jagar med kungen tycker att kungen har levt i en skyddad värld.
– Han har en väldigt konstig roll. Han har inte levt något i någon så när begriplig mening normalt liv, säger han i ”Kungens innersta krets”.
Kompisarna vägrade säga prinsen
Kronprins Carl Gustaf gick först i Broms skola på Östermalm. Efter att ha avslutat sjätte klass 1959 flyttade han till Sigtuna för att gå på Sigtuna humanistiska läroverk.
Det var en internatskola där många näringslivstoppar och adelsfamiljer satte sina barn.
Även där fanns det regler för hur de andra barnen skulle umgås med kronprinsen. Men det var inte alla regler som efterföljdes.
– Man blev på ett väldigt tidigt stadium ombedd att kalla kronprinsen för ”prinsen”. Inte kronprinsen i skolan. Och man fick inte säga du. Så var det, säger klasskompisen Johan Beckman.
Men kompisarna vägrade att springa runt och kalla honom för prinsen. I alla fall när inga vuxna var i närheten. Då var det ett annat namn som användes.
– Vi kunde ju inte kalla honom för prinsen. Det tyckte vi var löjligt. Så han började att kallas för ”Tjabo”. Eller ”Tjabbe”. Tjabo på den tiden var ungefär som ”dude”. Nu är vi kanske lite mer respektfulla, berättar Michael Odvall.
Pratade om livet och sorger
Kompisarna gillade att sitta inne på kronprinsens rum och umgås. Det slutade alltid med att någon satt på sängen, en annan på stolen och en tredje uppflugen på kronprinsens skrivbord.
Skrivbordet var alltid städat och i ordning. Där hade kungen bilder på sin mamma och pappa. Ett foto på sina systrar från en fjällstuga i Storlien och ett foto på sin farfar Gustaf VI Adolf och drottning Louise. Men även prydnader som en sjökarta, en speciell docka med stora ögon och en kamera.
– Det blev ju stundtals närmast existentiella samtal om små sorger och stora sorger och… livet, säger Douglas von Sydow.
Men något de aldrig pratade om var att prinsens far dött i en flygolycka.
Det var tabu.
Johan Beckman berättar att kronprinsen aldrig nämnde sin far. Det föll sig helt enkelt inte så och han tycker inte heller att det fanns något bra tillfälle att starta ett samtal om kronprinsens pappa.
”Det var väldigt svårt för honom”
Douglas von Sydow får tårar i ögonen när han pratar om kronprinsens förlust och dröjer på orden.
– Jag tror att det har påverkat honom och kronprinsessan sa någon gång i ett tal att han blev en sån fin pappa för att han förstod att han hade förlorat sin pappa. Det var nog väldigt svårt för honom, men vi pratade aldrig om det. Men jag tror det fanns något… Jag tror… han pratade inte om det.
Kungen fick slita hårt i skolan. Dyslexin skapade stora problem för honom och på den tiden fanns det inte riktigt någon bra hjälp att få.
Kungen satt ofta med huvudet djupt nerböjt över sina läxböcker på sitt rum. Det var en kamp att hänga med i de andras tempo.
Det var egentligen bara på solliden på Öland som kronprinsen och hans vänner kunde vara riktigt avslappnade med varandra utan för många regler.
Bildade en klubb för att inte glida isär
När kompisarna sov över på slottet hände det att de snattade sockerdricka från skafferiet på nätterna.
På morgonen åt man frukost i matsalen prick kl 08.30 tillsammans kungens mamma och systrar. Sen rasade killarna ut i parken, cyklade och badade och kollade in motorcyklar och traktorer.
Än i dag har barndomsvännerna tät kontakt med kungen och de ses så ofta de kan.
Efter studentåren bildade de ”Krocketklubben”. Syftet med klubben är att alla kompisarna ska ses fem eller sex gånger per år och spela krocket som ett sätt att se till att de inte glider ifrån varandra.
Det finns till och med en vandringspokal.
– De flesta av oss har känt varandra sedan 1964-1960 så vi har hållit ihop ganska länge. Fyra av oss har gått bort. Det blir inga inval igen. Vi bestämde det att de sista två får dela på kassan och åka till Paris, säger Johan Beckman med ett skratt.
Han påpekar att vänskap och kompisar har betytt väldigt mycket för kungen.
– För det är dem som han burit med sig i sitt liv. Man har gått igenom tider, svåra och roliga, i sorg i glädje och vi har alltid hållit ihop.
Fler kungliga bilder och nyheter hittar du på Instagramkontot Kungligt med Jenny
