Regeringen för en halv Afrikapolitik

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

13 Mars 2008. Regeringen säger att man ska skärpa sin politik för utveckling i Afrika. Samtidigt kräver man stora eftergifter i handelsförhandlingarna mellan EU och Afrika.

Politiken går inte ihop.

I en ny skrivelse om relationerna mellan Sverige och Afrika lyfter regeringen fram det positiva i utvecklingen på den fattigaste och mest utsatta kontinenten. Tillväxten är trots allt hög i många länder. Liberia har blivit ett stabilt land, med kontinentens första folkvalda kvinnliga statschef.

Blivit fattigare

Gott så. Allt är inte mörker, och det är de positiva exemplen som kan leda utvecklingen framåt.

Samtidigt måste man se hela verkligheten. Afrika är den enda kontinent som blivit fattigare de senaste 25 åren. Mer än 40 procent av befolkningen saknar möjlighet att dagligen skaffa tillräckligt med mat. I länder som Somalia, Tchad och Sudan pågår väpnade konflikter. Hiv och sjukdomar som tbc och malaria slår ut hela generationer.

Mot den bakgrunden är det avgörande att moderna industriländer som Sverige kan samordna sin politik. Utrikes- och säkerhetspolitik, handel och bistånd kan tillsammans bidra till utveckling. ”Det är kärnan i regeringens politik för global utveckling, PGU”, skrev Carl Bildt, Ewa Björling och Gunilla Carlsson i går i Svenska Dagbladet.

Det låter ambitiöst och bra. Så läser man avsnittet om handelspolitik, och inser att regeringen talar med dubbla tungor.

Kväva utvecklingen

Bildt och hans kollegor vill fullfölja den djupt kontroversiella processen för ett nytt handelsavtal mellan EU och Afrika och vill även att investeringar och tjänster ska ingå i ett nytt frihandelsavtal.

De nämner inte att de flesta afrikanska länder, och en bred koalition av frivilligorganisationer, anser att ett sådant avtal skulle kväva utvecklingen av många afrikanska ekonomier. Afrikanska unionen påpekade nyligen att EU:s krav i de så kallade EPA-förhandlingarna riskerar att ”försvåra diversifieringen” av ländernas produktion.

Urholkar biståndet

Frihandel är ofta bra för utvecklingspolitiken, men inte alltid. Om de fria marknaderna gynnar dem som redan har en utvecklad ekonomi, i det här fallet EU, måste man vara redo att tänka om och öppna marknaderna i en mer rimlig takt. Så att de fattiga ländernas produktion inte omedelbart slås ut i konkurrensen.

En sådan omprövning är regeringen inte redo att göra.

Till detta ska man lägga det faktum att regeringen urholkar biståndet till Afrika. Främst genom att använda omkring tre miljarder ur biståndsbudgeten till flyktingmottagning i Sverige och skuldavskrivningar för fattiga länder.

Regeringen talar vitt och brett om demokrati och utveckling. Men presenterar bara en halv Afrikapolitik.

JB