Occupy Nordea
I dag kan Aftonbladet berätta hur bankerna och deras fonder hanterar våra pengar, och det är ingen upplyftande läsning. I många fall hade det varit en bättre affär att stoppa pengarna i madrassen. I alla fall för spararna.
För bankerna är fonderna däremot en utmärkt affär, och planerna är att den ska bli ännu bättre. Nordea – den bank vars fonder visat det allra sämsta resultatet i den senaste tidens granskningar – skriver nu upp avkastningskravet till 15 procent av eget kapital.
Och Nordea är inte ensamt. Andra storbanker sätter upp liknande mål.
I går sa riksbankens vice vd Lars Nyberg att han inte tror på bankernas vinstmål. Dessutom behövs inte dessa jättevinster om bankerna sköter sin verksamhet och tar realistiska risker.
Så har det som bekant inte alltid varit, och det är vanliga människor – den här gången som skattebetalare – som brukar få stå för notan.
Däremot behövs säkert vinsterna om ägare och direktörer ska kunna fortsätta att få stora utdelningar och bonusar.
Det finns mycket att säga om hur bankerna bedriver sin verksamhet.
I vilken annan verksamhet skulle försäljare kunna döpas om till rådgivare utan att vi som konsumenter anade oråd?
I vilken annan verksamhet skulle den som betalar dyrt för att få speciell service acceptera ett resultat som är betydligt sämre än genomsnittet?
Och vilken annan verksamhet skulle utan att skämmas skyffla över de egna misslyckandena på sina kunder med barska uttalanden om att placeringar minsann också innebär risker?
Knappast någon, och definitivt ingen som samtidigt lovar ägarna rekordavkastning och direktörerna storbonus.
Att byta bank, som Anders Borg och Peter Norman uppmanar oss, räcker inte. I Kungsträdgården, där bankpalatsen ligger tätt, behöver direktörerna förstå den vrede de skapar.
Det är kanske dags för ockupera Kungsan, eller ”Occupy Nordea”.