OCH SEN DÅ?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Om sex år löper Kyotoavtalet ut

helskärm

Det har gått knappt nio år sedan Kyotoprotokollet slöts med ambition att minska utsläppen av växthusgaser. På grund av president George W Bushs motvilja att ta ansvar för klimatförändringarna trädde protokollet inte i kraft förrän i februari 2005. Om sex år löper avtalet ut.

Sverige är ett av de länder som har gått i bräschen för en diskussion om vad som ska ske efter Kyotoprotokollet. Tillsammans med Sydafrika, Kanada och Danmark har den avgörande framtidsdiskussionen om klimatfrågan kommit i gång i form av en rad informella ministermöten. I dag hålls det tredje mötet.

Vetenskaplig samsyn

Representanter från 25 länder samlas i Sydafrika för att prata om konkreta och långsiktiga lösningar i Kyotoprotokollets efterdyningar.

Det första av dessa informella klimatmöten hölls på Grönland i augusti 2005. Där konstaterades att det finns en allt större vetenskaplig samsyn om klimatproblemens omfattning och människans påverkan på klimatet. Gott så. Men debatten om människans påverkan på klimatet har varit ett sätt att flytta fokus från kärnfrågan. Klimatet förändras. Det har en väsentlig och negativ påverkan på miljö och människor. Det är huvudsaken och därför måste internationella överenskommelser till.

Hoppas på allians

USA är det mest påtagliga exemplet på länder som har flytt sitt ansvar i frågan – även om president Bush på senare tid har börjat tänka om. Miljöpolitiken har både ekonomiska och säkerhetspolitiska effekter, liksom ekologiska.

Förhoppningsvis kan de 25 länder som samlas i Sydafrika i dag bilda en allians som mer aktivt trycker på dem som ställer sig utanför. Klimatproblemen är globala, därför måste ansvaret också vara globalt. EU har tagit ett stort ansvar. Högerregeringarna inom unionen som vill dra ner ambitionerna i klimatpolitiken måste hållas tillbaka.

Ett av USA:s argument för att inte godkänna Kyotoprotokollet har varit orättvisan i att stora ekonomier som Kina och Indien inte omfattas av utsläppsregleringarna. I Sydafrika ska frågan om utvecklingsländernas roll i klimatarbetet diskuteras – med fokus på att en minimering av växthusgaser kan gå hand i hand med ekonomisk tillväxt. Kanske kan diskussionen – särskilt i sin informella form – få USA att tänka om ytterligare.

Missriktad press

USA är trots allt det land som släpper ut 25 procent av alla växthusgaser. Kina och Indien står tillsammans för tre till fyra procent av utsläppen. Det fråntar dem inte ansvar, men EU:s benägenhet att pressa på Kina och Indien i klimatfrågan känns missriktad. USA måste som stormakt hänga med och bli en förebild.

EU behöver bli mer strategiskt i sina påtryckningar och söka samarbete med de grupper och delstater i USA som vill höja ambitionerna i klimatpolitiken

NB