Politikerna borde prata mer och lyssna mindre
Sluta stirra er blinda på SCB:s undersökningar
Pust. Snart är det dags igen. Den andra delen av Statistiska centralbyråns stora mätning inför valet kommer på onsdag. Sveriges politiska skribenter darrar av upphetsning.
När den stora partisympatiundersökningen kom i torsdags haglade analyserna. Det är inte så konstigt. Det är förstås spännande och intressant att försöka förutspå valresultatet.
Trots det kan jag inte låta bli att sucka. Spelteoretikerna på tv hänger sig med glittrande ögon åt att spekulera i partiernas popularitet och undergångar. Det gissas hej vilt och dras på stora växlar. Rubriksättarna väljer vad som ska lyftas fram och vad som blir den stora nyheten.
Det riskerar att skapa rundgång i politiken. Hade jag varit miljöpartistiskt språkrör hade jag fått panik av mätningarna. Ingen vill rösta på en panikslagen partiledare. Och så fortsätter det så, runt, runt.
Samma sak händer med undersökningarna kring de viktigaste valfrågorna. I SvD kunde vi förra veckan läsa om en Novus-undersökning som visade att sjukvård är viktigast, därefter lag och ordning, sedan skolan, integrationen och klimatet.
Partistrategerna sitter i sina konferensrum och läser undersökningarna, pratar mer om de frågor ”väljarna tycker är viktigast”. Medborgarna tittar på Aktuellt och läser debattartiklar. I takt med att man lär sig om ämnena, övertygas man om att de frågor som lyfts är viktiga.
Till slut pratar alla om samma saker.
I Frankrike får inga opinionsundersökningar publiceras och inget kampanjande ske 44 timmar innan vallokalerna stänger. Tanken är att det ska låta väljarna bilda sig en uppfattning om kandidaternas politik själva, utan att påverkas av vad andra rapporteras tycka. Den som röstar på morgonen på valdagen ska ha samma information som den som röstar på kvällen.
Det är inte tillåtet att, som i Sverige, intervjua väljare när de går från röstlokalen och rapportera löpande uppskattningar. Först när de stänger publiceras ett preliminärt resultat baserad på röster man redan börjat räkna.
Det är en rätt konstig modell. Om någon ny information dyker upp på valdagen kan politikerna inte kommentera den. Det skedde till exempel i presidentvalet 2017, då mängder av dokument från Macron-kampanjen läckte dagen innan valet. Macron kunde inte försvara sig, samtidigt som informationen spreds från mindre tillförlitliga källor i sociala medier.
Vi ska nog inte göra som i Frankrike. Men jag hoppas att både svenska politiker och väljare klarar av att ta opinionsundersökningarna med en nypa salt. Vi behöver inte mer rundgång och nervösa kampanjledare som maniskt följer opinionen.
Kanske vore det bra om politikerna lyssnade lite mindre och pratade lite mer.