Filmen Shekarabi inte får missa i helgen
Svart berättelse om hur sjuka behandlas
Det är fyra år sedan den brittiske filmskapare Ken Loachs senaste film - Jag, Daniel Blake - hade premiär. Filmen handlar om den 59-årige snickaren Daniel Blake och hans kamp mot byråkrati och dumhet.
Blake har haft en hjärtattack. Enligt hans läkare ska han inte arbeta. Enligt konsulten på den brittiska Försäkringskassan kan han dock inte få någon sjukpenning. "Poängen" räcker inte till. Och arbetsförmedlaren konstaterar snabbt att det förstås inte kan bli någon ersättning om han är för sjuk för att arbeta.
Den hade lika gärna kunnat utspela sig i Sverige
Berättelsen utspelar sig i Newcastle, där Andreas Andersson en gång spelade sin fotboll. Ett slitet Nordengland, märkt av ekonomisk kris och årtionden av marknadsfundamentalism.
Det är en svart historia, men inte en svart film. Här finns humor, vänskap och Daniel Blakes envisa försök att upprätthålla sin värdighet mitt i vanmakten.
Jonna Sima skrev om filmen här på ledarsidan när den kom. Den hade lika gärna kunnat utspela sig i Sverige, konstaterade hon 2016.
Det värsta är att det fortfarande är sant. I Ken Loachs film finns till och med den sociala dumpningen av utsatta personer med.
Alla som följer ledarsidan vet att vi har skrivit massor om sjukförsäkringen. Vi har presenterat siffror som visar att andelen sjuka som får avslag på sin ansökan stiger och att andelen sjukskrivna på kommunernas socialkontor blir allt större. Vi har berättat om fackföreningsjurister som vittnar om att domstolarna nästan aldrig ger de sjuka rätt och om människor som ramlar mellan stolarna.
På ledarsidan har vi tryckt på politiker och försökt utkräva ansvar. Vi har gjort vårt jobb, som opinionsbildare och journalister. Men vi kan inte göra allt.
Den som på allvar vill fånga verkligheten måste ibland ta till det fiktiva. Om vi ska uppleva känslan av att sitta fast i en byråkratisk kvarn där alla mänskliga hänsyn har rensats ut behöver vi kanske en påhittad figur som Daniel Blake. Samtidigt får han oss att förstå den värdighet solidariteten mellan människor kan ge.
Kanske krävs det också ett ruffigt England för att vi ska få syn på vart vårt eget samhälle har tagit vägen.
Härom veckan lovade regeringen och de andra januaripartierna att göra något åt den svenska sjukförsäkringen. Det satt långt inne. Att systemet havererat har alla vetat ända sedan Anders Borg gjorde om det 2008.
Nu återstår att se om förändringarna kommer att räcka till i verkligheten.
Fram till den tredje januari finns i alla fall "Jag, Daniel Blake" på SVTplay. För fyra år sedan uppmanade ledarsidan svenska politiker att se den. Den uppmaningen upprepar vi gärna.
Låt oss hoppas att Ardalan Shekarabi, Magdalena Andersson och Annie Lööf har en och en halv timme över under helgerna. Och att de använder den för att titta på SVTplay.