Som att de döda har sig själva att skylla
Hur skyddar vi vår arbetarklass?
Vi har misslyckats med att skydda de äldre.
Men ingen ställer frågan kring vad de äldre bör göra för att skydda sig själva. Många har svårt att ta till sig information, vi vet ju att äldre har svårt med både syn och hörsel. De använder inte heller internet i lika stor utsträckning som andra, vilket måste ses som ett kulturproblem. De arbetar inte, går på bidrag och bidrar inte till samhället som andra gör. Och nu har de trissat upp Sveriges dödssiffror internationellt så att vi får stå och skämmas.
Det är förhoppningsvis ingen som resonerar på det sättet om våra äldre, och tur är väl det. Men av någon anledning är det den rådande inställningen inför en annan grupp som vi misslyckats med att skydda: arbetarklassen. Framförallt den arbetarklass som är utlandsfödd.
Redan i mars kom siffror som pekade på att svensksomalier var överrepresenterade i dödsstatistiken. Medan en del partiledare mullrade på om analfabetism så fanns även röster från svensk-somaliska läkare som lugnt förklarade att det handlade om socioekonomi.
Nu är det juli och nya rapporter visar det många av oss visste redan i mars: det är områden med hög arbetslöshet, trångboddhet och ekonomisk utsatthet som drabbats värst av pandemin.
Expressen publicerade nyligen en kartläggning av 130 postnummer som visar att smittan sprids mest i Sveriges fattigaste områden. Samtidigt är överklassområdena Djursholm och Östermalm näst intill smittfria. Här handlar det inte om ålder, utan om klass. En djursholmsbo kommenterar det hela för Expressens reportrar:
– Ja, men det kan du ju räkna ut själv. Trångboddhet, analfabeter, sämre hälsa, dåliga studieresultat.
”Björn, Britt och Erik berättar att här visar alla respekt. Djursholmsborna har inte middagar som vanligt. De håller två meters avstånd även utomhus.”
Som att de hårdast drabbade får skylla sig själva. Som om de inte klarat av att visa respekt genom att hålla avstånd. Djursholmsborna kan inte föreställa sig att de drabbade yrkesgrupperna är de som ser till att samhället, bokstavligt talat, går runt. De som kör buss, taxi och spårvagn.
Det går kanske att ha överseende med det då Djursholmsborna är den minst integrerade gruppen i landet.
Men vi kan inte ha överseende med politiker som nyvaket lär sig vad jämlik hälsa innebär. Det handlar nämligen inte främst om analfabetism eller kulturkrockar.
Vi vet att svensksomalier löper större risk att dö i viruset, men det gör även sverigefinländare. Och de är inte nya i Sverige, de är bara fattigare mår sämre.
Sambandet mellan fattigdom och ohälsa har aldrig varit så tydligt.
Frågan är när våra politiker börjar prata om det viktigaste: hur skyddar vi vår arbetarklass?