Kvarts ton choklad är inte största skandalen
Alla i EU-parlamentet måste visa sina kvitton
Ingen kan ha missat att centerns EU-parlamentariker Emma Wiesner köpt en massa choklad, för 126 000 kronor. Eller att hon betalade med det som på Brysselsvenska kallas ”kontorsersättning”, skattepengar som ska gå till allmänna utgifter, kontorsmaterial och liknande.
Historien väcker så många frågor.
Hur kan en politiker behöva 250 kilo chokladrutor med sitt namn tryckt på omslagspappret? Och är inte 500 kronor kilot ganska dyrt för choklad, även om den är både ekologisk och fri från palmolja?
Trångt i korridorerna
Hur fick Emma Wiesner chokladen levererad? Korridorer och hissar i Bryssel är knappast byggda för att köra truck i. Och var har hon förvarat de 50 000 rutorna? De måste ta en massa plats i det ganska lilla kontorsrummet.
Frågor, frågor och åter frågor.
Det är lätt att göra sig lustig över Wiesners choklad och alla konstigheter som EU-parlamentets regler tillåter. Men faktum är att Wiesner på ett märkligt sätt är hjältinnan i den här historien. Hon står i alla fall för sitt chokladköp.
Visade kvitton
När SVT begärde att få veta hur de svenska EU-parlamentarikerna använt de 50 000 kronor de varje månad får i ”kontorspengar” var hon en av dem som valde att visade upp sina kvitton. Bland annat alltså för köpet av chokladen.
Likadant gjorde parlamentarikerna från Liberalerna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Men alltså varken socialdemokrater, moderater, sverigedemokrater eller de politiska vildarna Sara Skyttedal och Peter Lundgren. Och det trots att till exempel socialdemokraten Helen Fritzon i den senaste valrörelsen talade sig varm för öppenhet.
Nu tycker hon det räcker att partiets revisor granskar kvittona.
Smälter i värme
Om Emma Wiesner är redo att skylta med sitt enorma chokladköp måste man fråga sig hur de andra har använt sina pengar? Vad kan vara mer generande än 50 000 små ekologiska chokladkakor som smälter i arbetsrummets stillastående luft i Bryssel?
Det är värt att säga att ingen tycks ha brutit mot några regler. EU-parlamentet vill inte ha någon redovisning av hur ”kontorspengarna” används. Som svensk kan man tycka att det är orimligt, men det är så det ser ut.
Som svensk kan man dock också tycka att vi kan ställa andra krav på de politiker som sitter på våra mandat. Som att vi får veta hur de använder 50 000 kronor i skattepengar varje månad.
Centerpartisten Emma Wiesner står som sagt för att hon har köpt godis för pengarna. Nu måste också de andra EU-parlamentarikerna visa samma öppenhet. Det är trots allt val om bara en och en halv månad.