Facket har inte råd att se bakåt
Dagens osäkerhet är inte någon nyhet
Till att börja med känner jag mig faktiskt en smula förvirrad när jag börjar läsa Harald Gatus bok "Lönen, makten och värdigheten".
Det här är varken yrkeshistorikerns försiktiga granskning av varje uppgift eller den protokollsinspirerade krönika som är så vanlig i arbetarrörelsen.
Harald Gatu arbetar på tidningen Dagens Arbete och är utan tvekan en av de journalister som har den största erfarenheten av den svenska arbetsmarknaden. Det gäller i synnerhet verkstadsindustrin där också jag ibland har fått hjälp av hans kontaktnät.
Själv säger han att "Lönen, makten och värdigheten" lägger ett journalistiskt perspektiv på historien. Inte heller det ger mig någon riktig hjälp att få ordning på vad det är för slags bok jag läser.
En lärobok om arbetsmarknaden
Redan efter några sidor hittar jag dock ett sätt att läsa som i alla fall passar mig. Jag sitter med en lärobok framför mig, en lärobok om den svenska arbetsmarknaden och hur dagens ordning för lönebildning, partsamverkan och tvistlösning har vuxit fram och blivit det vi kallar den svenska modellen.
Jag upptäcker dessutom att det är en lärobok som behövs, också för mig som ägnat en stor del av de senaste årtiondena åt att rapportera från och kommentera arbetsmarknaden.
Harald Gatu har delat upp sin bok i en serie historiska nedslag, beskrivna med alla de detaljer som gör en god historia. Det börjar på Hvilans gjuteri och mekaniska verkstad. På våren det året knackade nämligen Gideon Hazard och sju arbetskamrater från gjuteriet på fabrikör Karlssons dörr. De ville ha påök med tre öre i timmen. Svaret blev nej och resultatet en strejk som växte till en riksomfattande konflikt sedan arbetsgivarna valt att svara med en stor lockout mot tusentals arbetare.
Strejker är lätta att starta
Gatu berättar om metallstrejken 1945, den mest omfattande i landet historia och dessutom ett klassiskt exempel på den gamla sanningen att det kan vara lättare att starta en konflikt än att få den att sluta. Han fortsätter med 1980-talet som inleddes med att Svenska Arbetsgivarföreningens ledare Curt Nicolin ställde till med en stor lockout. En investering för framtiden kallade han den.
Själv körde jag kaffe till strejkvakterna utanför Bofors grindar.
Boken beskriver dessutom 1990-talet och den process som skulle bli industriavtalet, och de konkreta effekterna av finanskraschen 2008 ute i det producerande Sverige.
Det blir som sagt en lärobok, men inte en handbok. Det som slår mig är nämligen hur sökande arbetet med att försvara löntagarnas ställning alltid varit. I efterhand finns ofta de självklara svaren men just i stunden har fackliga ledare alltid fått uppfinna kampen för lön, makt och värdighet i stunden.
Dagens osäkerhet som sökande är inte någon nyhet. Det är en insikt som är värd 150 sidor.