Vem bär ansvar när äldre nekas vård? Ingen

Äldres välfärd har slaktats sen 90-talet

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

”Det kan inte jag göra. Det är en medicinsk fråga.”

Svaret från Anna Starbrink (L) i Maciej Zarembas stora granskning i DN om varför så många äldre dog i Region Stockholm gör lite ont. Zaremba har hittat ett papper med medicinska prioriteringar där vissa äldre ska nekas sjukhusvård och ber henne förklara.

”Vissa patientkategorier ska under covid-19-pandemin inte styras till akutsjukhusen.” läser Maciej Zaremba högt för Anna Starbrink.

Hon verkar inte ha läst. Än mindre förstått.

Zarembas papper har rubriken ”Styrande regelverk för patientflöden mellan vårdgivare i region Stockholm och kommunal vårdverksamhet under pågående smittspridning av covid-19”.

Först ville regionen hemligstämpla dokumentet i strid med grundlagen. DN fick hota med domstol.

Men diskussionen är egentligen inte ny. I flera regioner har uppgifter cirkulerat om att man inte försökt rädda äldres liv utan i stället lindrat smärta och ångest. Geriatrikprofessor Yngve Gustafson har larmat sedan i våras.

– Att rutinmässigt ge äldre med lunginfektion andningshämmande läkemedel, är aktiv dödshjälp, för att inte säga något värre, sa han till DN.

Sannolikt är detta överord, vårdpersonalen har följt de direktiv som funnits och gjort sitt bästa för att ge god vård. Yngve Gustafson målar med för bred pensel.

Men det intressanta med Maciej Zaremba är själva pappret, och därmed ett potentiellt svar på frågan "vem är ansvarig?" för prioriteringarna på systemnivå.

"Ingen" verkar vara svaret.

Eller möjligen "alla".

Anna Starbrink säger att hon litar på tjänstemännen, men på direkt fråga verkar inte heller de förstå konsekvenserna.

Maciej Zaremba vore inte Maciej Zaremba om han inte lyckats hitta en socialdemokrat att peka ut, visserligen bara en tjänsteman, Christoffer Bernsköld, 34, som tidigare varit S-politiker i Östergötland och nu är chef för Allmänmedicin. Men inte heller han verkar ha förstått den fulla innebörden av pappret.

Region Stockholm har de senaste 16 åren styrts av Alliansen. Det politiska ansvaret ligger naturligtvis inte hos tjänstemän utan hos de valda borgerliga politikerna.

Kan det vara så illa att dessa fattat beslut om att äldre ska få, i Yngve Gustafsons ord, "aktiv dödshjälp" utan att ens förstå vad de gjort? Är detta i så fall förklaringen till Stockholms höga dödssiffror?

Frågan kan tyckas spetsig, men måste ställas.

Min gissning är att vi egentligen aldrig fullt ut kommer att få veta. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har visserligen fått 350 anmälningar om felbehandlingar under covid-19. Dessa kommer självfallet att utredas nitiskt och i några fall kommer ansvariga att få kritik.

Men det som hänt är knappast orsakat av enskilda politikers eller tjänstemäns beslut eller felbedömningar – det är så här svensk sjukvård fungerar. Det är ett oöverskådligt och avreglerat lapptäcke av nivåer, revir och kompetenser.

På sätt och vis är det samma problem med äldreomsorgen. Sedan Ädelreformen under Bildt-regeringen 1992 är denna kommunal och frikopplad från den regionala sjukvården. Vill man få svar på varför äldre inte under pandemin har fått träffa läkare eller, enligt uppgift, inte ens fått syrgas finns svaret här. Sedan långvården lades ner är de medicinska funktionerna någon annars revir.

Och när farsoten kom dog de äldre som flugor sin kos.

Men vem är ansvarig om orsaken är en snart 30 år gammal reform samt byråkratisk stelbenthet?

”Det kan inte jag göra. Det är en medicinsk fråga.” är inte ett svar som ger så värst mycket förtroende.

I Stockholmsregionen sitter just nu Kristdemokraterna med Svarte Petter. Ella Bohlin (KD) är Vårdutvecklingsregionråd i Region Stockholm och Erik Slottner (KD) är Äldreborgarråd i Stockholms kommun.

helskärm

Ella Bohlin blev uppmärksammad förra veckan då det visade sig att hon gått på samma kändisfest som partiledaren Ebba Busch i strid med Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

– Så här i efterhand kanske jag borde avstått, sa hon till Aftonbladet.
Ja, kanske.

Men Ella Bohlin var 13 år när Ädelreformen beslutades, Erik Slottner var 12. De förvaltar ett dysfunktionellt samhällskontrakt där äldres välfärd har slaktats sedan 1990-talet.

Tyvärr är den statliga Coronakommissionen i första hand konstruerad för att peka ut syndabockar. Moderaterna ville – lite genomskinligt – rigga systemet så att de i valet 2022 ska kunna säga att allt är Socialdemokraternas, sannolikt socialminister Lena Hallengrens, fel.

Men en förutsättningslös granskning borde börja med systemet i sig. Varför leder budgetbesluten år efter år, oavsett politisk majoritet, till besparingar på just äldre?

År 2020 skar hela 96 procent av kommunerna ner på äldreomsorgen i budgeten, enligt Tankesmedjan balans som bevakar dessa frågor. Personalsituationen leder till att en äldre i behov av hemtjänst under två veckor i snitt träffar 16 olika personer.

Ett svar skulle kunna vara att besluten fattas på fel nivå, att det kommunala och regionala självstyret har blivit för stort i förhållande till den kompetens politikerna har.

”Det kan inte jag göra. Det är en medicinsk fråga.”

Det kommunala självstyret vaktas av organisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR, en lobbyorganisation för kommunpolitiker som utövar enorm makt över välfärden, men utan att vara direkt vald av väljarna.

En lösning vore att lägga ansvaret där kompetensen finns, att flytta äldreomsorgen in i vården och knyta sjukvården hårdare till Socialstyrelsen. Kanske även låta viktiga beslut om liv och död fattas av specialister.

Det skulle utmana hela det politiska etablissemanget inom välfärdspolitiken och varenda särintresse inom synhåll. Men någonstans där borde vi nog börja.

Corona är dessutom långt ifrån över. I veckan rapporterade TT att antalet inlagda på Iva har fördubblats på en vecka.

Mer än någonsin behöver vi beslutsfattare som vet vad de fattar beslut om. Och som klarar att ta ansvar efteråt.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu