Wolodarski på rätt sida av barrikaden
Moderaternas vårdkaos blev en mardröm
På DN:s ledarsida kritiserade tidningens chefredaktör Peter Wolodarski nyligen vårdkaoset i Region Stockholm. Han vågade peka ut att ansvaret ligger hos de högerpolitikerna som styrt i snart 14 år. Det var med andra ord en ledare vars innehåll lika gärna hade kunnat ha publicerats på Aftonbladets ledarsida.
Men när jag läser Wolodarski får jag en bitter eftersmak. Hans insikter kommer efter mer än tjugo års publiceringar där han drivit på för företagens rätt att göra vinster i skola, vård och omsorg. Samtidigt har han i princip anklagat de som varit kritiska till utvecklingen för att vara antifeminister.
När S-kvinnor kritiserade vinster i välfärden gick Peter Wolodarski ut till hårt angrepp. Han menade att det socialdemokratiska kvinnoförbundet motarbetade jämställdheten. De tar ju bort kvinnors möjlighet till att bli egna företagare inom välfärden. Det här var 2012. I dag ser vi hur det är kvinnorna som får lida mest när politikerna behandlar välfärden som ett företag.
Härom veckan fick hela Sverige bli vittnen till hur sjukhuspersonal tvingades vara med på ”workshops” där syftet var att komma med förslag på besparingar på Södersjukhusets kvinnoklinik. Förslagen var allt från att ta bort paprika på mackan till att ”skippa det lilla påslakanet till babyfilten, räcker med bara handduken”. Det finns inte mycket mer att spara på inom förlossningsvården, i stället skulle den behöva mer resurser. Samtidigt har Region Stockholm gått med sex miljarder i vinst under en pandemi.
Wolodarski skräder inte orden i sin senaste ledare: ”Företag har som uppgift att tjäna pengar, att lyckas på en marknad. Den skattefinansierade sjukvårdens roll är att tillgodose samtliga medborgares behov av vård, oavsett inkomst, ålder eller social status. De politiker som inte förstår denna grundläggande skillnad mellan offentligt och privat, mellan politisk logik och marknadslogik, riskerar att snabbt glömma varför de en gång fick medborgarnas förtroende.”
Alltså i motsats till hur hans argument lät för snart tio år sedan. Han borde ju ha förstått att det var såhär det skulle bli: Att kvinnor som Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska skolan, skulle kunna bli miljardärer att locka till sig elever med glädjebetyg. Att kvinnor som det tidigare moderata finanslandstingsrådet Filippa Reinfeldt kan tjäna stora pengar efter sitt politiska uppdrag genom att jobba för privata vårdföretagare.
Kanske tänkte Wolodarski att han var en snäll feminist när han nöjt skrev ledare efter ledare om att begränsningar av vinstdriven välfärd är ett hot mot kvinnligt företagande.
I dag bor han i en region där han själv får se resultatet av sitt eget önsketänkande. Tjugo år efter varningar från vänstern. Men bättre sent än aldrig, antar jag. Välkommen till rätt sida av barrikaden, Wolodarski.