Se inte så glad ut, Kristersson
Den största säkerhetsfrågan är ännu olöst
Hela världens blickar är nu vända mot Vilnius. Men det är inget som märks när jag tittar ut genom fönstret. Där är allt som vanligt, och fiskmåsarna seglar runt på himlen.
En gång i halvtimmen kommer det ett flygplan. Ibland ser jag även JAS-plan, vilket påminner mig om att världen faktiskt är helt annat än ”som vanligt”.
Sedan den 24 februari 2022 har säkerhetspolitik blivit en av de viktigaste frågorna i svensk politik. Det tog inte lång tid efter Rysslands invasion i Ukraina förrän Socialdemokraterna, och den här ledarsidan, bytte sida i Nato-frågan.
Därefter har Sverige haft världens ögon på sig. Att bli medlem i alliansen har inte varit helt lätt. Regeringen har krökt ryggraden för despoten Erdogan ett antal gånger och fått sätta vår yttrandefrihet på prov med koranbränningar och upphängda dockor.
Att vara, eller inte vara, medlem i Nato är en fråga om säkerhet, yttre som inre. Långsiktig som kortsiktig.
Och den har varit på de flesta politikers läppar sedan den där dagen i februari.
Men det finns en säkerhetsfråga som nästan ingen av dem vill ta i, på riktigt. Trots att FN:s generalsekreterare Antonio Guterres nu säger att läget är “utom kontroll”.
Stora delar av jorden håller nämligen på att bli obeboelig.
Enligt EU:s klimatorgan Copernicus var juni den varmaste månaden som någonsin uppmätts på planeten. Till de svenskar som åkt på chartersemester till Spanien uppmanar nu resebyråerna att de ska hålla sig i skuggan, då temperaturen i landet kan nå upp till 45 grader.
Samtidigt har den nordöstra delen av Spanien drabbats av stora skyfall och översvämningar. På nyheterna ser man hur människor klättrar upp på biltaken för att ta skydd av den vägg av vatten som kommer på dem. Det påminner mig om liknande filmklipp jag sett från Grekland, Frankrike och Tyskland.
På Ekot berättar en man i Kanada om hur han varit tvungen att evakueras från sitt hem inte bara en, utan två gånger under våren. Skogsbränder har nämligen hotat regionen – trots att området aldrig varit utsatt för skogsbränder tidigare.
I Sverige har risken för skogsbränder minskat efter en veckas skyfall. Samtidigt är situationen långt ifrån lugn. Det är bara juli och Östersjön är nu fyra grader varmare än vanligt.
Rubrikerna är överväldigande. Jag känner ett tryck över bröstet, får svårare att andas. Om det här är bara början, vad är det då för helvete vi är på väg mot?
Jag tvingar bort mina ögon från skärmen. Tar några djupa andetag. Utanför fönstret skriker fiskmåsarna i falsett.
Men frågan är: vad betyder egentligen en försvarsallians i en värld där allt ändå är på väg att utplånas?