Järnvägen behöver massor av pengar
I går träffades riksdagens trafikutskott för att fråga ut en lång rad experter på järnväg. Representanter för myndigheter, näringslivet och facket fick samsas med professorer och utredare i andrakammarsalen.
Det saknades verkligen inte frågor för våra folkvalda att ställa. För varje år framstår det som den svenska järnvägen är minst ett steg närmare kollaps. När det inte handlar om snö eller andra väderproblem är det kontaktledningar som slitits ner, säkerhetsrutiner som inte fungerar och konkurrerande bolag som bråkar om ansvarsfördelningen.
Formulering värd att fundera på
Bilder av uppgivna och försenade tågpassagerare tillhör alla mediers standardutbud, och industrin tvingas allt oftare rekvirera lastbilar för att få ut sina varor.
Trafikutskottet hoppades kunna ”belysa några av de vägval järnvägen står inför”.
Vägval för järnvägen? En formulering att fundera på, men klart är i alla fall att det krävs något slags massiva politiska insatser om Sverige åter ska få en järnväg som människor och företag känner att de kan lita på.
Gårdagens utfrågning är ett exempel på det slags praktiskt politiskt arbete som de nyss valda riksdagsledamöterna egentligen borde få ägna sig åt. Vardagsjobb för att saker och ting ska fungera.
Pengar som kunde gjort skillnad
Nu får trafikutskottets ledamöter tillsammans med de andra riksdagsmännen samla ihop sina papper för att i stället planera ännu en valrörelse.
Om inte Sverigedemokraterna röstat igenom den borgerliga Alliansbudgeten hade det under de närmaste åren funnits ytterligare en dryg miljard till järnvägsunderhåll. Det är pengar som hade kunnat göra skillnad.
Förhoppningsvis blir det en av de saker valrörelsen kommer att handla om.