En tom valrörelse där värdigheten förlorade
De enda som stått upp för något är Stenevi och Lööf
När mandaten hoppat färdigt ser det ut att bli Ulf Kristersson som får bilda regering. På ett underlag där det största partiet grundats av nynazister. Moderaterna lämnade över sina väljare till dem på ett silverfat. Och vänstern har dragits med i tonläge och fokus.
Frågor som handlar om klassiska skiljelinjer mellan höger och vänster har varit som bortblåsta. I stället fick vi en valrörelse som byggde på rädsla, hat och enkla lösningar. Bygg fler kärnkraftverk, ropade ena sidan. Som om det skulle lösa problemen. Socialdemokratin försöker navigera mellan centerpartiets marknadsliberala krav och Vänsterpartiets nyfunna kompromisslöshet.
Kan inte välja det självklara
Och var har LO varit hela valrörelsen? LO:s ordförande Susanna Gideonsson fick en fråga om vilket parti hon helst skulle se Andersson regera med. "Det finns bra saker med båda", svarade hon med hänvisning till Vänsterpartiet med Centerpartiet.
Ursäkta?
Det var ett slag i magen på alla som bryr sig om anställningstrygghet, en värdig arbetsmiljö och vettiga arbetsvillkor. Men de frågorna har vi knappt fått prata om i valrörelsen. Inte ens när det handlat om anställda som riskerat sin hälsa och offrat sin ledighet för att jobba inom vård och omsorg.
Allt vi pratat om är våld.
Det är inte konstigt med tanke på alla skjutningar. Men de riktiga offren för kriminaliteten har knappt fått något utrymme. I stället har vi pepprats med populistiska förslag. ADHD-testa småbarn i fattiga områden! Språktesta tvååringar och hota med omhändertagande! Utspelen har varit direkt korkade.
Fick pudla i direktsändning
I debatterna var det bara två partiledare som konsekvent och med övertygelse markerade mot rasism och utpekandet av invandrare som bovar. Det var Märta Stenevi och Annie Lööf. Resten nickade antingen instämmande eller stod tysta.
Socialdemokraterna i Stockholm satsade på att göra en valfilm från ett av Stockholms fattigare områden. Ett bra initiativ – om det inte hade dränkts i Anders Ygemans (S) mindre begåvade uttalanden.
Max "hälften med utomnordisk bakgrund" ville han ha i områden där majoriteten har just det – inte för att de nödvändigtvis vill bo tillsammans, utan för att det bara är där de kan få bostäder. En gång är ingen gång. Men en vecka senare säger Ygeman till DN att vi "måste våga prata om etniciteten".
Magdalena Andersson försöker pudla i direktsändning för att hon använt uttrycket "Somalitown". Men skadan är redan skedd.
Jag och många med mig är trötta, besvikna och arga. Oavsett vem som vinner valet har värdigheten förlorat.