Politiker ömmar för sparkad chef
Försäkringskassan är fortfarande ett haveri
I går svarade tidigare socialministern Annika Strandhäll (S) på frågor i riksdagens konstitutionsutskott. Ledamöterna vill veta hur det gick till när hon sparkade Försäkringskassans chef Ann-Marie Begler våren 2018.
Var för bra på sitt jobb
När Begler tvingades lämna sitt arbete hymlades det inte om orsakerna. Regeringen tyckte att myndigheten varit alltför nitisk i sin jakt på sjukskrivna.
Efter valet 2014 avskaffade Socialdemokraterna den så kallade stupstocken i sjukförsäkringen. Den bortre tidsgränsen skulle bort, men i stället började man kräva att sjukpenningtalet - det genomsnittliga antalet dagar med sjukpenning per svensk - skulle ner. Det var precis det uppdrag Begler fick, och hennes myndighet levererade.
Varje gång en sjukskrivning ska förlängas krävs ett nytt läkarintyg och Försäkringskassan ställer allt hårdare krav på hur läkarintygen ska se ut. Utbetalningarna av sjukpenning minskade och sjukpenningtalet sjönk snabbare än vad man räknat med.
Men regeringen har hävdat - och det återupprepades av Strandhäll i går – att man försökte få Försäkringskassan att samordna sig med Arbetsförmedlingen för att personer inte skulle falla mellan stolarna. Det hörsammades inte, och Begler fick gå.
Pressade mellan myndighet och regering
Utredningen av hur själva avpolletteringen gick till förtjänar förstås sin tid i konstitutionsutskottet, men det vore klädsamt om riksdagen ägnade någon tanke åt de människor som pressats av regeringskansli och Försäkringskassan. Det politiska besparingskravet på myndigheten – utställt av både regeringen Reinfeldt och regeringen Löfven – är en av huvudorsakerna till den kritik som Försäkringskassan fått.
Det är fortfarande så att sjuktalen ska ner utan att någon bryr sig om huruvida människor faktiskt blir friskare. Det är fortfarande så att människor nekas sjukersättning eftersom någon tjänsteman på Försäkringskassan föreställer sig att de skulle kunna utföra ett arbete som inte finns.