Upplagt för skandaler

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Skandaler, rättsprocesser och offentlig avbön inför tv-kameror och radiomikrofoner. Bilden av tillståndet i svensk politik kunde onekligen vara ljusare.

Bara den senaste tiden har SSU:s Anna Sjödin åtalats, bristerna i arbetsmiljöarbetet på statsministerns gård har avslöjats och folkpartiets Karin Pilsäter har gripits för ratt­onykterhet. Dessutom åtalas Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu och moderaternas Gunilla Karlsson har ångerfullt tvingats beklaga sina försök att få skatte­avdrag.

Det är stort och smått, offentligt och privat, ofta utan urskiljning.

Dramaturgiskt mönster

Tvärtom följer rapporteringen av politiska snedsteg en enhetlig men alldeles speciell dramaturgi. Avslöjandet, upprördheten och ursäkten skapar i tur och ordning nya rubriker i ett mönster som makthavare, journalister och allmänhet lärt sig känna igen.

Det enda som verkligen tycks säkert är att demokratin förlorar i anseende. Utan att förringa betydelsen av någon av skandalerna är det uppenbart att att sakfrågorna hamnar i skugga.

Granskas hårdare

Till en del beror det på journalistikens förändring. Politikers privata affärer granskas hårdare och med närgånget än tidigare. Samtidigt gör politiska företrädare, ofta uppmuntrade av medierådgivare, vad de kan för att använda den mediala scenen.

Framför allt beror politikens intimisering ändå på en allmän oro för att sticka ut.

Kampen om den politiska makten avgörs till stor del i politikens mitt. Den som lockar marginalväljarna över blockgränsen har goda chanser att också få regera. Med moderna opinionsundersökningar försöker partistrategerna identifiera precis de stämningar som ska aktiveras för att få mittenväljarnas röster. Samtidigt sneglar väljarna oroligt på undersökningarna och påverkas, en tendens som nu kritiseras av ledande statsvetare.

Historiskt har socialdemokratin lyckats vinna den breda mitten. Inför årets val arbetar dock huvud­utmanaren, Reinfeldts moderater, mot samma väljargrupper. Det tidigare systemskiftespartiet talar numer väl om såväl anställningstrygghet som kollektivavtal och Ams.

Taktiken dödar debatten

Socialdemokratiska ministrar försäkrar att fastighetsskatten ska sänkas och företagsklimatet förbättras.

För väljarna måste de politiska alternativen framstå som till förväxling lika. Partitaktiken dödar debatten, och kanske intresset för politik.

När alla till sist använder samma paroller, och anger samma motiv för sin politik återstår till sist bara företrädarnas personliga trovärdighet eller brist på trovärdighet. Det är upplagt för skandaler.

Det lämnar dessvärre inte så mycket utrymme att diskutera viktiga frågor, som vilket land vi egentligen vill bygga.

Som vanligt drabbas de som behöver det demokratiska samhället mest.

IP