Vårdens problem kan inte lösas utan pengar
De senaste dagarna har Aftonbladet granskat den svenska sjukvården. Enligt svenska folket är det den viktigaste frågan inför hösten val.
Den bild som växer fram i Aftonbladets reportageserie är på många sätt skrämmande. När något går fel i sjukvården drabbas enskilda människor fruktansvärt hår, som lilla Alvins föräldrar eller Enar vars höft började ruttna i väntan på operation.
Ändå vet vi att människor som arbetar i vården alltid gör sitt yttersta. Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor försöker lösa en ofta hopplös situation. De försöker hinna med trots att tiden, och resurserna inte alls finns.
Fem punkter
Efter Aftonbladets reportageserie utkristalliserar sig fem punkter som ett slags kärna i vårdkrisen.
Personal är slutkörd. Arbetsbelastningen är ofta alldeles för hög och den ordinarie personalen tvingas täcka upp för att patienterna inte ska komma i kläm.
Det saknas sängplatser. Antalet vårdplatser har minskat över hela landet. Tanken har varit att fler ska kunna vårdas fortare eller rent av få sjukvård hemma. Problemet är att det ofta inte fungerar, och i brist på vårdplatser korkas landets akutmottagningar igen.
Vården är felorganiserad på en massa olika sätt. Det kan till exempel handla om ersättningssystem som får vården att prioritera fel patienter eller proppar i systemet.
Informationen brister, både i relationen mellan patienter och vården och i kontakten mellan olika vårdinstitutioner.
Administrationen har ökat, och dessutom till stor del lagts över direkt på vårdpersonalen. Läkare, sjuksköterskor och undersköterskor får använda en stor del av sin arbetstid framför datorer.
Inga snabba lösningar
Ingen ärlig politiker som tittar på listan borde påstå att vårdens problem kan lösas genom några enkla eller snabba politiska handgrepp. Den som påstår sig sitta inne med alla svar bluffar helt enkelt.
Att lösa vårdens problem kommer att ta tid, och det kommer att kräva insatser på många olika nivåer. Förändrade regler, satsningar på utbildning och naturligtvis resurser till exempel.
Egentligen skulle sjukvården vara den perfekta frågan för en långsiktig överenskommelse över de politiska blockgränserna.
Det lär dock inte ske. I alla fall inte så länge den politiska oppositionen väljer skattesänkningar före resurser till vården.