Pourmokhtari sitter fast i SD:s skruvstäd
Det är inte brådska som stoppar klimathandlingsplanen
Det är bråda dagar på näringsdepartementet just nu. Miljöminister är tillbaka från Dubai, och plötsligt blev det väldigt mycket att göra. Regeringen ska till exempel lägga fram sin handlingsplan för att visa hur klimatmålen ska kunna nås i verkligheten.
I slutet på förra veckan förklarade Romina Pourmokhtari i TV4 att planen kanske inte skulle vara färdig innan årsskiftet. Efter en storm av protester, ett par KU-anmälningar och sedan någon berättat för ministern att lagen faktiskt kräver en plan innan årets slut backade hon.
Nu ska det bli något slags klimathandlingsplan innan nyår.
Inget sandlådekrig
En felsägning i en TV-intervju och ett missförstånd som snabbt kunde redas ut? En struntsak och ett politiskt sandlådekrig?
Nej, regeringens problem att få fram klimathandlingsplanen är mer än så. Och det handlar inte först och främst om tid. Det handlar om politik. Verkligheten håller på att syna en bluff, och det är Romina Pourmokhtari som försökt fiffla.
Alla vet att regeringens politik, till stor del dikterad av Sverigedemokraterna, leder till ökade utsläpp här och nu. Det skriver man till exempel själv i nästa års budget.
För Jimmie Åkesson (SD) är det inget större problem. Han menar ju att det är fler som dör av kyla än av värme.
Som en papegoja
Samtidigt har Pourmokhtari som en papegoja upprepat att målen ligger fast. Hon har till och med framställt Sverige som ett föregångsland, till exempel på den nyss avslutade klimatkonferensen COP28. Och nyckeln har hela tiden varit klimathandlingsplanen.
I den skulle vi få veta hur dagens växande utsläpp ska vändas mot nollutsläpp 2045 och betydligt lägre utsläpp redan 2030.
Det är de mål som gäller, och som alltså miljöministern envist hävdat kommer att nås.
Kan sparkas av riksdagen
Är förslagen för tunna riskerar hon dessutom en misstroendeomröstning i riksdagen. Det skulle lägga Romina Pourmokhtaris politiska framtid i Sverigedemokraternas händer. En ganska obehaglig situation.
Problemet är bara att regeringen och Sverigedemokraterna inte är beredda att föra den politik som skulle krävas. Man kan skrika sig blå efter nya kärnkraftverk utan att det betyder ett enda dugg så länge fossil diesel och bensin blir billigare. Man kan prata om elektrifiering till man storknar om inte järnvägsnätet byggs ut.
Stopp för nya kraftverk
Och industrin kan arbeta hur mycket som helst med omställning om lokala opinioner fortsätter att stoppa vindkraftsparker eller nya elnät.
Allt det där vet tjänstemännen på näringsdepartementet. Antagligen vet Romina Pourmokhtari det också. Men eftersom Sverigedemokraterna i praktiken har veto är det inte lätt att lägga fram något som kan kallas en handlingsplan. Miljöministern sitter fast i ett skruvstäd. Därför har det dröjt.
Att Sverige har en klimatminister som inte kan lagen är förstås illa. Att vi har en regering vars klimatpolitik är beroende av Sverigedemokraternas stöd är dock ett större problem.