LO ska inte vara ett politiskt parti
Hennes jobb är inte att rädda regeringen
Jobbet som ledare för LO var svårt redan innan pandemin. Nu skulle det kunna bli en riktig mardröm.
I går valdes Sussanna Gideonsson från fackförbundet Handels till ordförande i LO. Kanslipersonalen hade gjort sitt bästa för allt skulle kännas som vanligt. Den avgående ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson höll hårt i talarstolen. Gäster från folkrörelsesverige skickade hälsningar. Det hölls till och med en parentation.
Ändå var förstås ingenting som vanligt. Årets LO-kongress fick genomföras digitalt och på distans. I huvudsak hade ombuden en uppgift, att välja en ny ledning. Det har man gjort nu. Den har stora utmaningar framför sig.
Behandlas som ett parti
Borgerliga politiker och ledarsidor behandlar LO som om organisationen var ett politiskt parti. Frågorna handlar nästan alltid om relationen till Socialdemokraterna och regeringen. Och om medlemmar som de senaste åren har valt att rösta på Sverigedemokraterna.
Det är viktiga frågor. Samarbetet inom arbetarrörelsen är ett fundament i det svenska samhällsbygget. Men det betyder inte att det är LO:s uppgift att rädda Socialdemokraterna.
De senaste siffrorna från SCB visar att stödet för Socialdemokraterna har ökat bland LO-förbundens medlemmar. En coronaeffekt, naturligtvis. Men också ett resultat av praktisk politik.
Känner igen politiken
LO-ledningen har sin förklaring klar. Medlemmarna känner igen ett parti som höjer a-kassan, sänker kostnaden för att vara sjuk och räddar jobb med permitteringsstöd. När regeringen för socialdemokratisk politik växer stödet.
Det politiska samarbetet kan bara motiveras när det gynnar medlemmarna. Det gäller också anställningsskyddet. Det är för medlemmarnas skull facken nu förhandlar med arbetsgivarna om nya regler, inte för att rädda regeringen.
I höst ska den nya LO-ledningen med Susanna Gideonsson i spetsen dessutom genomföra den uppskjutna avtalsrörelsen. I en lågkonjunktur och med erfarenheterna från pandemin i bagaget blir det en utmaning.
Fler måste gå med i facket
Ödesfrågan för LO-ledningen handlar ändå om att organisera fler. Just nu går fackens medlemstal upp. Det kan vara ett trendbrott, men under lång tid har andelen som är med i facket sjunkit.
Svårast är det att få dem som har osäkra och tillfälliga anställningar att gå med i facket. Precis de som bäst behöver kollektivets stöd och tillgång till trygghetssystemen står ofta utanför.
Att LO igår för första gången valde en ordförande från Handels, ett förbund där vardagen för många medlemmar just handlar om tillfälliga anställningar, deltider och otrygghet, känns som ett tecken i tiden.
Chatta med Ingvar Persson. Chatten startar klockan 9.00 men du kan ställa din fråga redan nu.
Denna chatt är stängd.
Klockan har blivit halv tio och jag måste ta itu med nya arbetsuppgifter. Jag vill tacka alla som skrivit och kan bara beklaga att jag inte hunnit svara på fler inlägg.
Hej Tomas
Jag håller faktiskt inte med dig. En facklig organisations uppdrag är att företräda sina medlemmars intresse. Ibland - till exempel inför ett val - kan det betyda att man också berättar om effekterna av olika politiska ställningstagande.
Till skillnad från när arbetsgivare bedriver politisk propaganda kan ju också medlemmarna rösta bort sina fackliga representanter och ändra föreningens linje. Demokrati, du vet.
Jag tror dessutom att samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna har varit bra för Sverige. Utan det hade vi till exempel sannolikt haft ännu färre politiker med erfarenhet från arbetslivet.
Sedan vill jag ännu en gång upprepa att fackets uppgift är att företräda sina medlemmars intresse, ingenting annat. Men hur det görs måste man bestämma själv.
Facken ska inte ha politiska kopplingar.Polarn, som definitivt inte är sosse, jobbar på SSAB. Då kommer facket i valrörelsen på ett obligatoriskt möte o lobbar för att arbetarna ska rösta på S. Flera reste sig o gick. Jag förstår dem.LO och S är i princip gifta. Det är vämjeligt./Tomas
Tomas16 juni 2020Hej Jonte.
Jag är riktigt säker på hur du menar, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att LO är en federation. I formell mening har man bara 14 medlemmar, nämligen fackförbunden i LO. Den direkta kontakten med människorna som är med i LO måste förstås gå igenom fackförbunden som representerar sina medlar på arbetsplatserna. Det kan vara svårt, inte minst på små arbetsplatser där personalomsättningen är stor. Men det måste lösas. I min mening är det den nya LO-ledningen största utmaning.
Sedan har LO också en regional organisation för till exempel ungdomsverksamhet. Den är viktig, men grunden måste som sagt läggas på arbetsplatserna.
Tycker det känns som att LO blivit en för stor organisation och som tappat en hel del kontakt med medlemmarna. Har det pratats något om att reformera organisationsstrukturen under nytt ledarskap?
Jonte16 juni 2020