”Alla kandidater är lika smutsiga”
Pest eller kolera i franska presidentvalet
PARIS Det märks knappt att det är presidentval på söndag. Några valaffischer syns inte till, inga annonser, inga flygblad delas ut. På en plåtvägg finns resterna av vad som måste ha varit en bild på Emmanuel Macron, men någon har krafsat bort hans ansikte.
Oliver och Hugo står och hänger vid en tunnelbaneuppgång. Båda är nitton år gamla. Oliver tänker inte rösta.
– Men det ska han göra, säger han, pekar på sin kompis och skrattar.
Hugo ska rösta, men har inte bestämt sig för en kandidat ännu. Det viktiga för honom är att få en president som bryr sig om de unga. I den första valomgången för två veckor sedan röstade han på vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon – ungefär Frankrikes motsvarighet till Bernie Sanders, men med lite mer hår på huvudet. Med bara liberalen Emmanuel Macron och högerpopulisten Marine Le Pen att välja på är Hugo osäker.
De senaste två veckorna har Le Pen och Macron slagits om de nästan åtta miljoner väljare som röstade på Mélenchon i första omgången. Mélenchon uppmanade sina väljare att inte rösta på Le Pen, men opinionsundersökningarna har visat att de flesta av dem tänkt avstå från att rösta. Även Emmanuel Macron har bett sina väljare att gå och rösta på söndag. Han är rädd att folk ska ta hans vinst för given och därför strunta i att ta sig till vallokalen.
Nordine, 62, sitter i kortbyxor på en uteservering i ett gathörn. Han har druckit upp sin espresso och röker nu en cigarill. Han ska rösta på Emmanuel Macron och oroar sig inte för resultatet.
– Jag är inte rädd för Le Pen, hon är färdig.
Han är mer intresserad av parlamentsvalet i juni. Då kan även mindre partier – som inte hade någon större chans i presidentvalet – få stort inflytande.
– Då kommer Melenchon få många röster. Det finns en risk att Macron behöver forma en koalition med honom, säger Nordine.
Det behöver inte vara något dåligt, tycker han, men det kommer ta längre tid att fatta beslut. Han minns hur det var när François Mitterrand och Jacques Chirac behövde samarbeta på 80-talet, säger han med en suck.
Nordine kan förstå varför studenter och unga inte vill rösta på Macron. Han säger att hans egna barn vill att politikerna ska satsa mer på välfärden. De är irriterade på att det först inte fanns några pengar till skola, sjukvård eller någonting, men när det blev pandemi och krig öppnade Macron plötsligt portmonnän.
– Du borde fråga servitören Nicola också, han är väldigt intresserad av politik, säger Nordine.
När det är dags att betala för kaffet och Nicola dyker upp frågar jag om han tänkt rösta. Han nästan skriker till svar.
– Nej! Alla är smutsiga, ropar Nicola på franska.
Han viftar ilsket med armarna och störtar i väg med brickan med disk i högsta hugg.
– Han röstade på Mélenchon förra gången, viskar Nordine och fnissar.
