Slarv gjorde ungdomarna hemlösa
Hur många i din gymnasieklass var hemlösa? Det är svårt nog att klara av skolan, plugga och skaffa kompisar utan att behöva tänka på var man ska sova varje kväll.
Afghanska asylsökande ungdomar har hamnat i ett ansvarsvakuum. Efter den tillfälliga ändringen i gymnasielagen får de som fått avslag på sin asylansökan ansöka om uppehållstillstånd för gymnasiestudier. Ungdomarna får alltså vara kvar i Sverige. Problemet är att många saknar rätt till bostad under tiden de väntar på ett nytt beslut.
Har inte rätt till hjälp
De som tidigare har fått avslag på sin asylansökan, cirka 5 000 personer av de 8 400 som sökt igen under gymnasielagen, kan inte få bostad via Migrationsverket. Eftersom de inte har uppehållstillstånd har de heller inte rätt till hjälp från kommunen. Då blir de hemlösa.
Mirwais Ansari är en av de som drabbats. Han beskriver för SVT hur han försöker klara av skolan samtidigt som all energi går åt till att hitta någonstans att sova.
– Ibland sover jag ute, ibland hos kompisar. I somras sov jag ute hela tiden. I Stadsparken, bakom sjukhuset eller på andra platser där inte polisen kom och sa att vi inte fick vara, säger Mirwais Ansari till SVT.
Det är svårt för Mirwais Ansari att fokusera på studierna och tänka på framtiden.
– För mig betyder mitt liv ingenting. Jag gillar inte mitt liv, det är inget liv. Mitt liv är som ett fängelse, säger Mirwais Ansari till SVT.
Tyst från ministern
Från migrationsminister Heléne Fritzon (S) har det inte hörts ett knyst. Visst har tiden omkring valet varit kaotisk, men det är ingen ursäkt. Slarvig lagstiftning straffar ungdomar som vill gå i skolan. Ministern borde reagera.
I Kristinehamn har kommunen bestämt sig för att hjälpa ungdomarna med boende, trots att ansvaret ligger hos staten. Hemlösa ungdomar som tidigare behövt tälta får nu bo tillsammans.
– I väntan på att de hittar någonstans att bo ställde vi i ordning det här boendet, säger Lars Nilsson (S), ordförande i socialnämnden i Kristinehamn, till Sveriges Radio.
Kommunerna har ingen skyldighet att hjälpa till, men de kan göra det. Det är medmänskligt och bra, men i längden håller inte ett system som behöver lappas ihop av lokal välvilja. Gymnasieungdomar ska inte behöva sova utomhus.