Sju dagar som skakade bruket – och fotbollen
Ska klubbar som Degerfors IF få finnas?
Materialrummet under Stora Vallas läktare andas fotbollshistoria. Taket lutar. På andra sidan finns den gamla sittplatsläktaren. Matchdagar rymmer den en fotbollstradition som det tar ett liv av passion att utveckla.
Insidan har den legendariska materialförvaltaren Bengt Hagström tapetserat med porträtt. En fotbollens Hall of fame. Oansenlig, och just därför exklusiv.
Jag tittar efter profiler från Degerfors. Ralf Edström, Dan Fröberg, Ulf Ottoson och Tord Grip. Olof Mellberg, Ola Toivonen, Sven-Göran Eriksson och Skjorta Bergström.
Den tidigare KD-ledaren Göran Hägglunds bild hänger också på väggen. Honom går det alltid att prata fotboll med.
Hagström berättar att han är pensionerad, men att han från början tog hand om spelarnas utrustning efter jobbet på järnverket.
– Men då hade de ju jobb fram till fyra eller fem.
Nej tiden står inte stilla, ens under Stora Vallas läktare. Idag är planen utanför täckt mot snö och kyla, men när det är dags för match är det professionell elitfotboll som spelas.
I en ort i östra Värmland med 9 500 invånare borde det inte vara möjligt. Det har sagt många gånger. Ändå är Degerfors allsvenskt.
Det är svårt att tänka sig att just den här miljön under några dagar skulle hamna i centrum för processer som håller på att förändra samhället, och fotbollen, i grunden. Periferi mot centrum , folkrörelse mot underhållningsindustri och offentligt mot privat.
Sju dagar som har skakat om brukssamhället och som borde skaka hela den svenska fotbollen.
Vänsterpartisten Anneli Mylly är kommunstyrelsens ordförande. Hon berättar att allt startade den 20 mars. Styrelsens arbetsutskott fick en genomgång av det ekonomiska läget. Det såg inte bra ut. Inte alls. Förra årets överskott som kommunledningen kämpat så hårt för var på väg att vändas i ett ordentligt underskott 2023.
Dessutom dras kommunen med en underhållsskuld. Skolor vars ventilation måste förbättras, vägar vars beläggning behöver lagas och allt annat som har fått vänta.
– Jag måste erkänna att jag blev chockad, säger Eje Johansson.
Också han är vänsterpartist och ordförande i kultur- och utbildningsnämnden i Degerfors.
Vänsterpartiet styr Degerfors i en lite udda allians med Moderaterna. I många frågor behöver man dessutom stöd av Sverigedemokraterna.
Redan på kvällen kallades vänsterns styrelse till möte. Ett av förslagen handlade om Stora Valla.
Den klassiska fotbollsarenan står inför stora investeringar. I år spelas matcherna på dispens. Fotbollförbundet kräver bland annat att det ska finnas 3 000 sittplatser. Under tak.
Dagens läktare har hälften så många. Och inga VIP-platser.
Förbundets inspektörer är inte heller nöjda med anläggningens ytor för ”hospitality”. Att kunna köpa en kall öl i ett tält och se allsvensk fotboll på sju meters håll är inte gästfritt nog.
Kommunen har reserverat pengar för en ny läktare. Upphandlingen skulle precis börja. Det Mylly, Johansson och de andra insåg den där måndagen var att pengarna nog inte skulle räcka. Och att det inte fanns några reserver.
En sak det pratades om var att undersöka om det gick att hitta en annan ägare till Stora Valla. I Degerfors är det politisk dynamit, även om bland annat Moderaterna drivit idén sedan tidigare.
Om fotboll är religion någonstans är det precis här. Det tar bara några minuter att tappa räkningen på alla klubbmärken jag ser i butiker och på folks kläder när jag går genom centrum.
– Att säga att man kommer från Degerfors är det bästa sättet att bryta isen. Alla vill prata fotboll, säger klubbens kommunikationschef Timmie Falk.
Som så många andra beskriver han Stora Valla som en viktig del av sin uppväxt.
På onsdagen började det skrivas om en försäljning av idrottsplatsen på sociala medier. Anneli Mylly och hennes koalitionspartner, moderaten Anna Nordqvist, bestämde sig för att handla.
Pressmeddelandet som skickades ut av de båda politikerna fick rubriken ”V och M föreslår att kommunen säljer Stora Valla”.
Degerfors IF:s klubbchef Lars Weman berättar att man fick frågan om att vara med, men att man avstod. Det här var inte en fråga som borde avhandlas i tidningarna.
Hela Degerfors och en stor del av världen exploderade.
– Det blev inte så bra, säger Anneli Mylly.
Samma kväll gjorde styrelsen i Degerfors IF ett uttalande där kommunen uppmanades dra tillbaka förslaget och inleda en dialog.
Jag ska inte ens försöka sammanfatta de kommande dagarna. Tidningsrubriker, partimöten och ett kommunfullmäktigesammanträde med riktigt dålig stämning. Anklagelser och protester.
Folk har varit förbannade.
På måndagen träffades kommunledningen och Degerfors IF. Mötet beskrivs som ett omtag. Upphandlingen av läktaren ska genomföras, dialogen mellan kommunen och klubbledningen intensifieras.
Stillestånd, men de stora frågorna finns kvar. Hur ska en liten ort som Degerfors få pengarna att räcka när alla kommuner går mot tuffare tider? Är nya ägare verkligen en lösning på problemen med anläggningar som Stora Valla?
Och kanske framför allt, hur ska föreningar som Degerfors finnas kvar i elitfotbollen om kraven på arenor och annat har storstäderna som måttstock?
Degerfors IF:s ordförande, Fredrik Rakar, säger att klubben skulle gå under ifall man försökte efterlikna storstadsklubbarna. Framgången handlar istället om att utnyttja de resurser man har. Traditionen, kulturen och förankringen i bygden. Atmosfären i materialrummet under läktaren och den stora ungdomsverksamheten.
Bredd och elit som varandras förutsättningar.
– Jag vet ju att 97 procent av alla föreningar känner igen sig i vår situation, säger Rakar.
Mitt under tumultet valde fotbollsförbundet stockholmaren Fredrik Reinfeldt till ny ordförande. I sitt inledningsanförande pratade den tidigare statsministern om ”det svenska kynnet”. Kanske borde han svara på om klubbar som Degerfors även i fortsättningen ska vara en del av den svenska fotbollskulturen.