Macrons metoder börjar påminna om en diktatur
Får kritik för polisens rasism
– Get inside. NOW!
Jag har aldrig sett min vän städa undan möblerna från sin parisiska uteservering så fort. Med samma rörelse föste han in gästerna, låste ytterdörren bakom sig och stod kvar på gatan för att vakta sin bar.
Några sekunder efter han stängt dörren rusade hundratals svartklädda människor ner på gatan. Hack i häl kom blåljus och motorcyklar. Demonstrationståget hade svängt in på en snedgata från Place de la République.
Några minuter senare var de borta. Kvar fanns bara brinnande sopor och trasiga elsparkscyklar. Det här är en av många scener jag bevittnade under pensionsprotesterna i våras.
Nu är det juli och är jag tillbaka i Sverige. På nyheterna ser jag hur det i brinner stora delar av Frankrike. Igen.
Men den här gången är det tändande gnistan något annat än pensionspolitiken. Det handlar om Nahel. En 17-åring som i förra veckan sköts av en polis i förorten Nanterre, Paris.
Ett av skotten träffade Nahel i bröstet.
Han dog.
Polisen anklagas för rasism
Nahel hade algeriskt ursprung. Det är viktigt att belysa, för mycket pekar på att Nahels död har med hans ursprung att göra. Den franska polisen är nämligen känd för sin rasism och övervåld. Något som Amnesty, EU och FN upprepade gånger anklagat den franska polisen för.
Ilskan vi ser i Frankrike nu är något annat än den vi såg i pensionsprotesterna våras. Det är en annan sak än det vi såg med gula västarna.
Ändå påminner allting om varandra.
Det de har gemensamt är svaret från makten, från president Emmanuel Macron. Tystnad och utökade repressalier.
Låt mig förklara.
Macron säger sig vara garanten mot Marine Le Pens högerextremism. Samtidigt var det Macron som, under gula västarnas peak, införde motorcykelpolisenheten, Brav-M, i landet igen.
En liknande polisenhet hade funnits i Frankrike tidigare, men förbjöds 1986 på grund av att falangens våld – i synnerhet mot rasifierade personer.
Då hade en ung, rasifierad, pojke misshandlats till döds.
Polisen kom tillbaka under gula västarna
Det förbudet föregicks av enorma demonstrationer och protester, likt sådana som sker nu. Även fast de inte får lika mycket uppmärksamhet som upploppen.
När gula västarnas protester ebbade ut behöll Macron Brav-M. Sedan dess har polisenheten, till skillnad från Macron, återkommande dykt upp under pensionsprotesterna.
Vid flera tillfällen har det rapporterats om polisens övervåld mot såväl demonstranter som journalister. Men att döma någon har varit svårt, poliserna har vid flera tillfällen tagit bort sina obligatoriska serienummer.
Jag såg själv cirka 20 stycken Brav-M:s utanför Hôtel de Ville i Paris i maj. Ingen av dem hade serienummer på uniformen. När jag och min kompis frågade en konstapel hur det kom sig svarade han att serienumret måste ha råkat brinna upp i de våldsamma protesterna.
På alla 20 poliser.
De poliser som Nahel stoppades av? Motorcykelpoliser.
Men det är inte bara hojen som skiljer den franska polisen från den svenska. I Frankrike får våldsmonopolet använda granater för att skingra demonstranter. Något som bland annat använts mot klimataktivister.
Hamnade i koma
Vid protester vid Sainte-Soline i våras hamnade en aktivist i koma och en annan förlorade ett öga till följd av en sådan granat.
Parallellt med demonstrationerna har Macron rundat lagförsamlingen för att få igenom sin pensionsreform. När det kommer till klimatdemonstrationerna har den “gröna” presidenten nu börjat stämpla klimat- och miljöorganisationer som ekoterrorister och olagliga.
Under våren har Macron också aviserat att han ska ge mer pengar till polis och militär. Efter Nahels död har presidenten mobiliserat tiotusentals poliser, utlyst utegångsförbud och stängt ner stora delar av kollektivtrafiken.
Online jagar regeringen konton som uppmanar till protester.
Allt för att lugna ner den kravall-liknande situationen. Men ilskan i landet har fortsatt.
Häromdagen rapporterades det om att en borgmästares hus sattes i lågor när han och hans familj låg och sov. Igår dog en brandman i släckningsarbetet efter protesterna.
Frihet – för vem?
Sorgen, ilska och frustrationen tar över gatorna i städer som Paris, Marseille och Lyon.
Emmanuel Macron uppmanar i sin tur till lugn. Imorgon ska han ha möte med 220 borgarmästare vars områden drabbats av våldsamheter.
Men det demonstranterna vill höra är inte att de ska lugna sig. De vill höra att Nahels – en förortsbos – liv är precis lika viktig som en borgmästares, en brandmans eller en polis.
För det är de.
Nahels död är inte unik. Förra året gick 13 stycken personer ett liknande öde till mötes. Majoriteten av de som sköts var icke-vita.
För dem finns ingen liberté, égalité eller fraternité.
Istället finns en polismakt.
Och en president som säger sig stå för frihet, jämlikhet och broderskap.