Google är för korkad för finska
Journalister måste skärpa sig om de vill bevaka Finland
”Hörrni, har ni hört att det finns ett land nära polcirkeln med gräns mot både Ryssland och Sverige? De har tydligen fått en ny statsminister. Yngst i världen, och dessutom kvinna.”
Ungefär det uppvaknandet verkar ha gått som en frisk nordlig vind genom världens nyhetsredaktioner den senaste månaden. I dag besöker Sanna Marin, finsk statsminister sedan december, Harpsund och Stefan Löfven. Enligt den finska public service-kanalen YLE har det internationella intresset sällan varit lika stort för ett liknande besök.
Mellan Trump, Putin, Sverigedemokrater och en europeisk socialdemokrati i stagnation verkar Sanna Marin symbolisera något helt annat. Till skillnad från resten av världen verkar något nytt och hoppfullt vara på gång i Finland där hela regeringssamarbetet nu leds av unga kvinnor.
Kanske var det också därför medier löpte som ett lämmeltåg efter nyheten att Sanna Marin och Finland nu kommer införa 6 timmars arbetsdag och 4 dagars arbetsvecka. Nyheten nådde hela vägen till anrika The Guardian och den friska nordanvinden blåste starkare: ”Går det ens att tänka sådana här politiska tankar i dessa tider?”.
6 timmars arbetsdag var nyhetsanka
Om inte annat borde det gå. Men just i det här fallet var nyheten minst sagt en anka. Uttalandet gjordes av Marin under ett panelsamtal i somras och var en reflektion över socialdemokratins framtid och möjliga reformer. Arbetstidsförkortningen var en möjlig sådan, men Marin var vid tidpunkten inte statsminister och det är inget hon eller regeringen driver. På Twitter skrev Marin senare att hon i dagsläget inte såg att arbetstidsförkortning skulle vara förenlig med bibehållen levnadsstandard och lön – men i framtiden, ja, vem vet?
I ett svenskt sammanhang är den så kallade nyheten om 4 dagars arbetsvecka som om CNN skapat nyhetsrubriker om svensk regeringspolitik utifrån reflektioner Ardalan Shekarabi lagt fram på ett ABF-möte.
Sanningen är att det politiska läget för en rejäl arbetstidsförkortning i Finland är ungefär densamma som i Sverige. Alltså ganska mycket av en ickefråga. Faktum är att den förra finska regeringen till och med höjde arbetstiden genom en överenskommelse som skulle stärka den finska konkurrenskraften. Resultatet av reformen var förlängda arbetsveckor särskilt för kvinnliga välfärdsarbetare – men inte för manliga industriarbetare som den så kallade kiky-sopimus var inriktad på. Frågan om dessa arbetstimmar är het inför den stundande finska avtalsrörelsen.
Att internationell, och särskilt svensk, media fått upp ögonen för Finland är ändå positivt. Finland har Europas längsta gräns mot Ryssland och vad som sker där är alltså högst relevant för internationella säkerhetsfrågor. För att inte tala om Finlands och Sveriges gemensamma historia och välfärdssystem. Utvecklingar öster om Östersjön borde intressera alla som vill utveckla svensk offentlig sektor. Det vore dessutom på tiden om Sverige skakade av sig sin arroganta storebrorsinställning inför sitt grannland.
Såhär kan Sverige bevaka Finland
Vill svensk media nu på allvar börja bevaka Finland bör man följa åtminstone två enkla råd.
Först och främst: Finland har också media. Även svenskspråkig sådan. Om ett utspel gjorts som skulle ha potential att bli en världsnyhet kan man lita på att även finsk media skulle toppat med den nyheten. Att inte ett ord nämnts om en kommande fyra dagars arbetsvecka är ett starkt tecken på att så faktiskt inte heller är fallet.
För det andra ska man inte lita på Google Translate. Sanna Marin är som statsminister relativt aktiv på Twitter och det kan vara lockande att som journalist översätta hennes uttalanden där för snabb publicering. Då glömmer man att Googles datainlärning för sitt översättningssystem inte är anpassat för så små språk som finska och så små språkstammar som det finsk-ugriska. Finska är ett notoriskt svårt språk att lära sig, och lika svårt är det för robotar att översätta.
Via Google Translate kan finska inte bara bli lite fel. Det kan bli helt fel.
Till exempel pågår det just nu en missilstrejk i Iran. I alla fall om man ska lita på översättningarna från YLE:s huvudnyheter om det pågående säkerhetsläget i området. Verkligheten är som bekant raka motsatsen, och YLE:s artikel handlar om hur Finnair ska ställa sig till att låta passagerarflyg passera över Iran och Irak.
Det svenska ointresset för Finland har länge varit obegripligt. Om Sanna Marin kan motverka det är det bara sunt, men media behöver skaka av sig yrvakenheten ganska raskt för att inte lyckas flaxa iväg fler nyhetsankor.